Levande och döda

 

När 1999 går mot sitt slut tillsammans med hela milleniet är en grupp tonårskillar i den halländska byn Skavböke på väg att ta klivet ut i vuxenlivet när det börjar hända saker. En bestämmer sig för att han måste bort därifrån, en hittas ihjälslagen och en annan mister livet kort därefter. En varm sommardag drygt tjugo år senare sker ett nytt mord och Vidar Jörgensson vid Hallandspolisen börjar leta efter den skyldige. Under de ljusa sommarnätterna börjar gränser lösas upp och underliga gestalter kommer fram ut skuggorna.
 
Levande och döda är den senaste boken av den svenske deckarförfattaren Christoffer Carlsson och det är den tredje delen i sviten som utspelar sig i Halland. Jag hade väldigt höga förväntningar på boken och tycker tyvärr inte att den kanske inte är fullt lika bra som de tidigare delarna. Det är väldigt många märkliga sammanträffanden som jag har lite svårt att ta in, både i berättelsens nutid och dåtid.

Brinn mig en sol

 

Samma kväll som Olof Palme skjuts i Stockholm inträffar ett mord i byn Tiarp, utanför Halmstad. En ung kvinna blir våldtagen och lämnas att dö i sin bil och mördaren ringer själv till polisen för att berätta vad han har gjort och att han kommer att göra det igen. Det är polisen Sven Jörgensson som åker på larmet och det är ett fall som han inte kommer att kunna släppa innan mördaren har åkt fast. Mordet kommer även att påverka Svens son Vidar, som vid den här tiden hitta sin väg in i vuxenlivet. Vem är egentligen författaren som många år senare återvänder till Tiarp och som försöker få fram sanningen.

Brinn mig en sol är den senaste romanen från den svenske författaren och kriminologen Christoffer Carlsson, som för andra boken i rad har förlagt handlingen till Halland, där han växte upp. Jag har läst de flesta av Carlsson böcker och tycker att han utvecklas mer och mer som författare och även om den här boken klassas som deckare, tycker jag att det är mer en roman än en deckare. Det är i vilket fall som helst en av vårens bästa böcker och en bok som är en riktig blandvändare. Vill du läsa en riktigt bra bok som är mycket mer än en deckare i påsk, då rekommenderar jag Brinn mig en sol.

Järtecken

Senhösten 1994 mördas en ung kvinna i den halländska byn Marbäck och det dröjer inte länge innan man griper den misstänkte och ställer honom inför rätta. Han döms och allt ställs till rätta, men det hela kommer att lämna ringar på vattnet som gör avtryck i människors liv. Tio år senare kan polisen Vidar Jörgensson inte riktigt släppa fallet och känslan av att kanske inte allt gick rätt till den där gången. Sedan är det Isak, pojken med järtecknet, som väntar på den dag då han kommer att göra något fruktansvärt.

Järtecknet är den första av Christoffer Carlssons böcker som jag läser där Leo Junker inte är huvudperson. Ett tag trodde jag att han var med även i den här boken, men det visade sig vara en hund som hette Leo. Det här är en berättelse om hur ett grovt brott påverkar omgivningen under en lång tid, ibland särskilt de som får leva med skammen över vad en anhörig har gjort och rädslan över att det kan vara något som går i arv. Det är en till största delen väldigt bra berättelse, men jag tycker att den tappar mot slutet.

Den tunna blå linjen

Det är hösten 2015 det är oroligt i världen, Paris drabbas av en terrorattack och genom Europa rör sig en stor flyktingvåg. Det går rykten om att det tagit sig in en terrorist i Sverige som planerar ett dåd, men man inte vart och när och det inleds en intensiv jakt på den misstänkte som ingen vet vem det är. Samtidigt får Leo Junker ett brev om det olösta fem år gamla mordet på Angelica Reyes och när han börjar titta på fallet visar det sig att sanningen är farligare än han anat.

Den tunna blå linjen är Christoffer Carlssons fjärde och sista romanen om den egensinnige polisen Leo Junker. Även om jag har läst alla delarna i serien så kommer jag bra vagt ihåg vad som hänt i de tidigare. Junker verkar i alla fall ha mognar och kommit på fötter genom att sluta missbruka och vårdar relationen med Sam. Jag tycker att det här är den bästa boken i serien just eftersom Junker mognat och att historien håller hela vägen fram (vilket inte är så vanligt i deckargenren). För mig som föredrar deckare med så lite blod och så få lik som möjligt är det här en väldigt passande bok.

Mästare. väktare, lögnare, vän

I det lilla samhället Bruket störs på midsommaridyllen av att en äldre man hittas skjuten i sitt hem. Det visar sig vara den numera pensionerade polisen Charles Levin, som efter många år återvänt till Bruket. När Leo Junker får veta att hans mentor blivit mördad så åket till Bruket och utger sig för att komma från Rikskrim. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen kommit tillbaka från en sjukskrivning. Det visar sig snart att det i Bruket gömmer sig en rad hemligheter. Parallellt så finns det en berättelse som utspelar sig i en annan tid och på en annan plats där två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är på väg att avslöja deras hemlighet.

Mästare, väktare, lögnare, vän är Christoffer Carlssons tredje roman om den pillerknaprande polisen Leo Junker och jag hade egentligen inte tänkt läsa den, i alla fall inte nu, men när jag vann den hos Lottens Bokblogg så hamnade den ändå överst i läshögen. Den här boken skiljer sig en del från de två tidigare böckerna, bland annat så blir Leo Junker nästan en bifigur i boken då det mesta av berättelsen tas upp av Charles Levins historia. Väldigt länge är det bra, även om jag bitvis tycker att det hoppas lite väl mycket fram och tillbaka i tiden, med en ganska oblodig historia, men tyvärr så spårar det ur lite mot slutet (som alltför många deckare har en tendens att göra). För att uppskatta den här boken bör man i alla fall ha läst Carlssons förra bok, Den fallande detektiven, eftersom den historien knyts ihop i den här. 

Bokvinst!

Nu var det ett tag sedan jag vann en bok senast, men nyligen fick jag besked om att vunnit Christoffer Carlssons nya bok Mästare, väktare, lögnare, vän hos Lottens Bokblogg och idag kunde jag äntligen hämta ut paketet.

Den fallande detektiven

Under natten till lucia hittas forskaren Thomas Heber mördad i en gränd i Stockholm. Den som börjar utreda fallet är Leo Junker tillsammans med Gabriel Birck, men det dröjer inte längre förrän utredning tas över av säkerhetspolisen. Det finns inte mycket att gå på förutom Hebers anteckningar, som är kryptiska och som indikerar att det finns någon mer som är utsatt för fara. Parallellt finns det en historia som tar sin början femton år tidigare på en fest i Hagsätra, där två killar har tröjor med samma band på.

Den fallande detektiven är Christoffer Carlssons andra bok om den lite annorlunda polisen Leo Junker. Den första boken, Den osynlige mannen från Salem, utsågs till årets bästa svenska kriminalroman 2013 (här kan man läsa vad jag tyckte om den). Jag tycker att Christoffer Carlsson är en av de bästa svenska deckarförfattarna som kommit fram de senaste åren och jag gillar att skapat en polis som inte är en i mängden. Dessutom så har han ett väldigt trevlig språk som är lättläst utan att vara banalt. Själva historien lyckas även säga något om dagens samhälle och de både vänster- och högerextrema rörelser som finns, även om det kanske spårar ur lite mot slutet (men det är mer regel än undantag i deckargenren). Slutligen vill jag ge ett plus i kanten till blinkningarna åt Sjöwall/Wahlöös och Leif GW Perssons böcker som dyker upp lite här och var i texten.

Piratförlaget skickade boken

Deckarstimm

Vanligtvis så brukar jag läsa en del deckare, ifjol blev det hela 25 stycken. Det vanliga brukar vara att det blir ungefär en i månaden i snitt. I år har det blivit lite annorlunda. Jag läste en deckare i januari, Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson, men sedan har det varit väldigt tunt på deckarfronten fram till nu. Som kompensation så har jag nu läst tre deckare i rad, alla bra och läsvärda dessutom (det är inte alla deckare som håller hela vägen). Jag kan rekommendera både När mörkret faller av Anna Lihammer, Den fallande detektiven av Christoffer Carlsson och Abbatoir Blues av Peter Robinson (bok 22 om DCI Banks). Nu kommer jag dock att återgå till att läsa romaner ett tag igen.

Den osynlige mannen från Salem

En kväll i slutet av sommaren hittas en ung kvinna skjuten till döds i ett härbärge för hemlösa i Stockholm. Några våningar upp vaknar polisen Leo Junker i sin lägenhet och beger sig ner till brottsplatsen, trots att han inte är i tjänst sedan en misslyckad incident tidigare under året. Många år tidigare under uppväxten i Salem lärde Leo känna syskonen Julia och John Grimberg, två personer som kommer att stanna kvar hos honom resten av livet. John var Leos bästa vän, medan han kom Julia ännu närmare, tills den dagen då allt ändrades. Under utredningen av mordet så finns det en man som rör sig i skuggorna och som verkar ha lyckats med att göra sig helt osynlig i samhället.

Det hör inte till vanligheterna att deckare berättas i första person som fallet är med Den osynlige mannen från Salem, vilket känns som ett uppfriskande grepp. Dessutom så håller Christoffer Carlsson ihop berättelsen på ett bra sätt nästan hela vägen till sista sidan (jag stör mig lite på en del av bokens upplösning). Annars så är det en ovanligt bra och välskriven deckare och jag kommer definitivt att läsa fler böcker av Christoffer Carlsson.

I höstas så vann Den osynlige mannen från Salem Svenska Deckarakademiens pris som årets bästa svenska kriminalroman 2013 och den är även Sveriges bidrag till Skandinaviska Kriminalsällskapets pris Glasnyckeln 2014.