Min lyckliga plats

 

Harriet och Wyn är det perfekta paret som har varit tillsammans sedan college, eller de var det tills för sex månader sedan när de gjorde slut. Problemet är att ingen i deras omgivning vet att de gjort slut. När det är dags för kompisgängets årliga vecka i Maine tvingas Harriet och Wyn att dela sovrum, samtidigt som de försöker hålla skenet uppe. Då stugan är till salu är det gängets sista vecka där och det är slutet på en era.
 
Min lyckliga plats är den senaste romanen av den amerikanska författaren Emily Henry, som blivit en av mina favoriter de senaste åren. Jag hade väldigt höga förväntningar på boken eftersom jag fullkomligen älskade hennes förra bok, Bokälskare, och tyvärr lever inte den här boken upp till mina höga förväntningar. Det trots det inte en dålig bok, även om slutet kanske är lite väl uppenbart.

Bokälskare

 

Nora Stephens bor i New York och jobbar som litterär agent och hela hennes liv består av böcker. Det som är viktigast i Noras liv är hennes klienter, som hon är tillgänglig för dygnet runt, och hennes lillasyster Libby, som Nora skulle göra allt för. När Libby ber Nora att följa med till småstaden Sunshine Fall i North Carolina följer hon motvilligt med. Planen är att de ska ha en avkopplande systersemester tillsammans, även om Libby har andra planer för sin syster. Istället för picknickar och heta möten med någon sexig skogshuggare, springer Nora på Charlie Lastra, en butter förläggare från New York och som hon aldrig har kommit överens.
 
Bokälskare är den tredje boken av den amerikanska författaren Emily Henry och jag tycker att det här är hennes bästa bok hittills. Även om det här är en berättelse som till en stor del är en ganska traditionell feelgoodberättelse, så är det samtidigt en berättelse som driver med den typen av historier där en karriärmänniska från storstaden hittar meningen med livet i en småstad. Huvudkaraktären Nora är den som blir dumpad av sin partner när han hittat meningen med livet i en småstad dit han åkt på en jobbresa, men är nu den som berätta sin sida av historien. Det märks att Henry älskar den här typen av berättelser och lyckas göra något nytt av genren. Går en del saker räkna ut långt i förväg? Ja, men i det här fallet gör det verkligen ingenting eftersom vägen dit är så bra och välskrivet att jag inte riktigt vill att boken ska ta slut.

Sommarmöten

 

Poppy och Alex har egentligen ingenting gemensamt, men ändå har de varit bästa vänner sedan college då de träffade varandra av en slump. Poppy är impulsiv och har en omättlig reslust, medan Alex är mer jordnära och föredrar att stanna hemma med en bok. Varje år i års tid har de gjort en resa tillsammans, sommarresan, bara de två och vad de har haft råd med just då. För två år sedan hände något mellan dem som förstörde allt och de har inte pratat med varandra sedan dess. När Poppy på vinst eller förlust hör av sig till Alex för att fråga om han vill följa med på ännu en resa, och till hennes förvåning tackar han ja. Nu har de en vecka på sig att lappa ihop vänskapen.

Sommarmöten är den andra romanen av den amerikanska författaren Emily Henry som kommit på svenska och det är även den andra romanen som jag läser. Henrys förra bok, Strandläsning, var en av förra årets stora snackisar inom feelgoodgenren. Jag gillar att det här inte är en typisk feelgoodbok, där den kvinnliga huvudpersonen faller för främlingen som hon till en början inte gillar, utan att man här får följa vänskapen mellan de två huvudpersonerna, hur den växer fram och förändras genom åren. Det här är en bok som passar extra bra att läsa i solstolen i sommar.

Strandläsning

 

January Andrews är en framgångsrik romanceförfattare som har tappat tron på kärleken när hon flyttar in i det strandhus som hon oväntat ärvt efter sin pappa. I grannhuset bor den hyllade romanförfattaren Augustus Everett, som även han har drabbats av skrivkramp. De bestämmer sig för ett vad, de ska byta genre med varandra, January ska skriva den stora amerikanska romanen och Augustus en romantisk berättelse. De ger också varandra en insikt i sin respektive genre. Dessutom är de så olika att de inte kan falla för varandra.

Strandläsning av den amerikanska författaren Emily Henry är en bok som jag hört mycket gott om, men som det dröjt ett tag innan jag kom mig för att läsa den. Den är en charmig berättelse som ger en trevlig underhållning för stunden. Jag gillar January som huvudkaraktär då hon är väldigt charmig, men i övrigt bjuder berättelsen på få överraskningar.