Ester Blenda
Nordström (1891–1948) var den vilda pojkflickan som vägrade anpassa sig till hur
hon som ung kvinna förväntades göra och uppföra sig, särskilt inte då hon växte
upp som en direktörsdotter. Ester skulle komma att leva ett intensivt och spännande
liv där hon hela tiden tänjde på gränserna och utmanade normerna. När Ester tog
tjänst som piga på en bondgård i Sörmland och sedan publicerade både artiklar
och en bästsäljande bok om sina upplevelser blev hon både Sveriges första
undersökande journalist, startade en debatt om pigornas arbetsvillkor och blev
landets mest kända piga. Senare kom Ester att leva som lärarinna i en sameby,
hon reste till Amerika som tredjeklasspassagerare, luffade runt i Amerika, red
på mulor i Sydamerika, deltog i en lång expedition till ett vulkanområde i
Sibirien och räddade några finska byar från att svälta ihjäl under inbördeskriget
1918. Alla äventyr dokumenterades i tidningsartiklar och böcker. Utöver sina
reportage hann Ester även med att skriva banbrytande ungdomsböcker och som enda
kvinna gå på en lantbruksskola. Troligen var Ester lesbisk och levde i en lång
relation med Carin Wærn Frisell (även om båda gifte sig med män), något som på
den tiden både var kriminellt och sjukdomsklassat. Det fanns även en destruktiv
sida hos Ester som främst visade sig genom ett allvarligt alkoholberoende.
I Ett jävla solsken har journalisten och
författaren Fatima Bremmer tecknat ett fängslande porträtt av en spännande och
fascinerande person som gjorde stort avtryck i sin samtid och vars banbrytande
verk kommit att påverka de som kom efter henne. Bremmer har haft ett stort
material att utgå ifrån som brev, dagböcker och intervjuer med släktingar. Det Bremmer
har lyckats med är att teckna ett levande porträtt av Ester Blenda Nordström
som är svårt att lägga ifrån sig. Ett
jävla solsken är en av de böcker som är nominerade i Augustpriset fackboksklass
och jag hoppas att den vinner.
