Draken

 

Léna har rest från Frankrike till Indien för att få en paus från sina sorger. På en strand i närheten av hotellet ser hon på morgnarna en flicka som leker med sin drake. En dag när Léna dras med av en havsström är det flickan som hämtar hjälp och ser till att hon blir räddad. När Léna upptäcker att flickan, Lalita, jobbar på en restaurang bestämmer hon sig för att ge henne och de andra barnen en chans till utbildning genom att starta en skola dit byns barn kan komma.
 
Draken är den tredje romanen den franska författaren Laetitia Colombani som kommer på svenska och det är den tredje boken som jag läser. Det här är en roman som på ytan verkar vara en lättsam historia, men som trots att den bara är 182 sidor lång hinner ta upp en del allvarliga ämnen som rör hur de fattiga ur de lägsta kasten i Indien lever med brist på det mesta som pengar, mat, rinnande vatten, toaletter, mensskydd, våld, barnäktenskap och möjlighet till utbildning. Även om det är tunga ämnen som avhandlas så är det en fin berättelse där det alltid finns hopp om en bättre framtid.

Krigarinnor

Solène har satsat allt på sin karriär som advokat tills den dag hon får ett sammanbrott och blir sjukskriven. Som ett sätt att åter hitta fotfästet i tillvaron börjar hon på inrådan av sin terapeut som volontär på ett kvinnohärbärge som skrivhjälp. Det tar ett tag med tålamod, envishet, muggar med te och ett brev till drottning Elisabeth av England innan Solène släpps in i kvinnornas gemenskap.

Drygt hundra år i tidigare i Paris förälskar sig Albin i eldsjälen Blanche och tillsammans utkämpar de en livslång kamp för Frälsningsarmén i Frankrike. Blanche drömmer om att kunna ge tak över huvudet åt behövande kvinnor och barn i staden och när hon drömmer om att skapa ett palats finns det inget som kan stoppa henne.

Krigarinnor är den andra boken av den franska författaren Laetitia Colombani som kommer på svenska, och jag gillade hennes förra roman Flätan. Det här är en berättelse om att hitta sig själv och hur man kan hjälpa till med små medel. Jag gillar berättelsen om Solène och hur hon kommer till insikt om vad det är som är viktigt i livet. Den historia delen av berättelsen tycker jag inte har samma flyt och att den verkar vara mer en uppräkning av fakta. Det kan nog till viss del stämma då Blanche Peyron är en av alla kvinnor som genom historien fallit i glömska, trots att hon gjorde ett stort avtryck i sin samtidd.

flätan

I Indien bor Smita, hon dalit och drömmer om ett bättre liv för sig och framförallt för dottern. Hennes högsta önskan är att dottern ska få gå i skolan och ska slippa från fattigdomen och förödmjukelsen som de är dömda till av samhället.

I Palermo, Italien arbetar Giulia i familjens perukateljé som gått i släkten i flera generationer. När hennes pappa är med om en allvarlig olycka blir det Giulia som tar över företaget, som visar sig ha stora ekonomiska bekymmer.

I Montreal, Kanada bor Sarah som är en ambitiös advokat, och ensamstående trebarnsmor, som inte låtit någonting stå i vägen för karriären. När hon är på väg att ta nästa steg på karriärstegen får hon veta att hon är allvarligt sjuk.

Flätan är en oerhört stark debutroman från den franska författaren Laetitia Colombani där tre kvinnors livsöden vävs samman till en stark historia om hopp, livsglädje, längtan och solidaritet. De tre kvinnorna som lever helt olika liv på olika kontinenter binds samman genom en fläta som har olika betydelse för dem. Det är en berättelse som jag sögs in i och läste i princip i ett sträck. Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Colombani framöver.