Ditt liv och mitt

Utan att ha planerat det och utan att riktigt själv förstå det själv kliver Märit av tåget i Lund, en stad som hon inte satt sin fot i på över femtio år. Det är också den sista platsen som hon trodde att hon skulle återvända till. Det oväntade stoppet resan väcker en massa minnen från barndomen och när Märit i början av 1960-talet kom till Lund som student i en tid då det svenska folkhemmet blomstrade. På Norra kyrkogården finns en gravsten som berättar en annan historia, där ligger Märits bror Tok-Lars tillsammans med en massa andra patienter från Vipeholms anstalt för sinnesslöa. Det är första gången Märit besöker hands grav.

Ditt liv och mitt är Majgull Axelssons första roman sedan den oerhört starka Jag heter inte Miriam som kom för några år sedan. Det är en stark berättelse om familjehemligheter, hat, hämd och en systers skuld för något som hände för länge sedan. Det är också en berättelse om hur fruktansvärt illa samhället behandlade utvecklingsstörda för inte allt för länge sedan. Axelsson är en av mina favoritförfattare och jag tycker att tyvärr inte att det här är hennes bästa bok, men det är inte heller en av hennes sämsta. Det är trots allt en läsvärd bok.

Bästautmaningen - Förintelsen

I den här veckans bästautmaningen så frågar Lyran efter våra bästa skildringar av förintelsen.

Berätta om den bästa bok ni läst eller den bästa film/TV-serie ni sett, som skildrar Förintelsen.

Det känns som att jag läst och sett många olika skildringar av förintelsen (plus en hel del tyska romaner som förhåller sig till konsekvenserna av kriget och förintelsen) som tillsammans gett mig en förståelse vad som hände. En av de starkaste böckerna om förintelsen som jag läst är Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, som lyfter fram romernas situation under förintelsen.

När det kommer till filmer så är det svårt att slå Schindlers list.

Bokbloggarnas litteraturpris

Idag meddelade Breakfast Book Club att 2014 års vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. En väldigt värdig vinnare som jag tyckte var en av förra årets absolut bästa böcker, min recension finns här. En vinnare som passar extra bra idag när det är 70 år sedan Auschwitz befriades.

Sigtuna Litteraturfestival

I helgen som var besökte jag Sigtuna Litteraturfestival som avslutning på min veckolånga semesterresa (så här när de flesta börjar prata om hösten och vädret lämnat en del övrigt att önska). Det var mitt första besök på festivalen och det kan mycket väl tänkas att det inte är mitt sista. När jag på förhand suttit och läst programmet för att försöka få ut så mycket som möjligt av de två dagarna så har jag konstaterat att det vore bra om man kan vara på flera ställen samtidigt samt att lunch är överflödigt. Det blev två väldigt trevliga dagar med en rundvandring i Sigtuna (inklusive en rejäl regnskur), flera intressanta författarsamtal, en mycket god och trevlig middag med delar av Breakfast Book Club och en bokfrukost med Majgull Axelsson om hennes brillianta roman Jag heter inte Miriam. Det akutaste behovet av att vilja vara på två platser samtidigt löste sig genom att den ena programpunkten filmades och finns att se i efterhand på nätet.

Richard Ford fyllde hela Mariakyrkan på lördagen

Erlend Loe var roligt och intressant att lyssna på både under den nordiska författarpanelen och under sin egen programpunkt

I väntan på Majgull Axelsson

Så klart var vi tvungna att ta en gruppbild med Majgull

I Sigtuna finns det även en bokkiosk

och mysiga fiket Tant Brun med bordsservering

Bokbloggsjerka 2 – 5 maj

Det har blivit fredag (även om det inte riktigt känns som fredag eftersom jag var ledig igår) och det har blivit dags för veckans bokbloggsjerka.

 Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år? 

I år har jag inte hunnit läsa så väldigt många böcker än så länge, men de jag har läst har hållit en hög klass och jag har lyckats undvika dåliga böcker. Den bok som jag tycker har varit snäppet bättre än de andra är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (vilket även råkar vara den senaste utlästa).

Jag heter inte Miriam

När familjen uppvaktar Miriam på hennes åttiofemårsdag så börjar de misstänka att hon blivit dement när hon säger att hon inte heter det alla det att hon heter. I närmare sjuttio år har Miriam försökt tränga undan minnena från det som hände under kriget, men pockar alltjämt på och när barnbarnet Camilla börjar ställa frågor så är det dags att berätta. Om Auschwitz och Ravensbrück, om Didi och Anuscha, om hur man i det fridfulla Jönköping gick ut för att jaga tattare några år efter krigsslutet och om att vara en av de mest föraktade. För att överleva så tar romen Malika över en död judinnas identitet och blir Miriam. För även om det var illa att vara jude under förintelsen, så var det i alla fall bättre än att vara rom, eftersom de föraktades av alla (till exempel så fick inte romer invandra till Sverige under åren 1914-1953) och stod längst ner på den sociala stegen. Efter kriget fortsätter Miriam att dölja sitt romska ursprung och anpassar sig till den gemytliga tillvaron som hemmafru i 1950-talets Nässjö, även om mörkret fortsätter att lura under den perfekta ytan.

Jag heter inte Miriam är en stark och gripande berättelse som belyser en grupp som drabbades väldigt hårt av förintelsen, men vars historia hamnat i skymundan. Det är också en berättelse om hur illa behandlade romer varit under efterkrigstiden, både i Sverige och i Europa. Som alltid när det gäller Majgull Axelsson så är det kvinnorna som står i fokus och det finns även lite av det sociala arvet med i historien. Det är en oerhört stark berättelse som verkligen berör på djupet. Jag heter Miriam är nog den bästa av Majgull Axelssons böcker och jag kan bara stämma in i alla lovord som jag läst och hört om boken och alla uppmaningar om att det här en bok som bör läsas av många. Att det dock tagit tid för mig att läsa boken är definitivt inte boken fel, utan att andra omständigheter gjort att jag inte haft tid eller ork att läsa (eller göra något annat heller för den delen) den sista tiden.

Brombergs skickade boken

Glad Påsk!

Det är påskafton och hemma hos mig råder lugnet innan stormen då nästan hela släkten kommer på påskmiddag. I år kommer det att serveras kavring med kallrökt lax, en fransk lammgryta (som jag aldrig provlagat) och en hemmagjord chokladmousse. Till skillnad från alla andra så hoppas jag att det fortsätter vara mulet under eftermiddagen, det blir nämligen så hiskeligt varmt i min lägenhet när solen ligger på och det kommer nog att vara varmt ändå när det är fullt med folk här.

Resten av helgen kommer jag att försöka ägna åt påskläsningen som i år består av Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (som börjat väldigt bra) och När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka.

Moderspassion

Moderspassion är den senaste romanen från Majgull Axelsson, som enligt mig är en av vårt lands bästa och jämnaste författare.

Moderspassion börjar att ett oväder dragit in över Arvika och en grupp människor söker skydd på Sallys Café & Restaurang, utöver ägarinnan Minna är det journalisten Ritva, servitrisen Annette, Tyrone från räddningstjänsten och dramatenskådespelerskan Marguerite med sin man Henrik. Det människorna, främst kvinnorna, i denna grupp har gemensamt är ett komplicerat förhållande till moderskap och skammen över att föra skuld och det sociala arvet vidare eftersom de har svårt att bryta tidigare generationers invanda mönster. Männen i berättelsen är frånvarande på olika sätt, antingen genom att inte vara där eller som Tyrone genom att vara tyst.

Även om det kanske inte låter som en särskilt rolig bok så är Moderspassion en väldigt bra bok som är välskriven med ett bra språk och levande karaktärer.