Visar inlägg med etikett Marie Hermansson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Marie Hermansson. Visa alla inlägg

onsdag 27 februari 2019

Den stora utställningen


Den 8 maj 1923 invigs jubileumsutställningen i Göteborg och en av dem som är på plats är den unga Ellen som fått anställning på utställningens tidning. Här finns också polisen Nils och den unga Otto som arbetar som skötare åt åsnan Bella som barnen kan rida på. Även den kände vetenskapsmannen Albert Einstein är på väg till Göteborg för att hålla sin nobelprisföreläsning så att han kan få ut sina prispengar. I Europa har antisemitismen börjat få fäste och det finns starka krafter som vill röja Einstein ur vägen.

Den stora utställningen av Marie Hermansson är en trevlig berättelse som har den verkliga jubileumsutställningen som bakgrund och innehåller en historia som skulle kunna vara sann, eller i alla fall till vissa delar. Det är en berättelse som ger en trevlig underhållning för stunden, men som inte lämnar några större avtryck.

fredag 10 oktober 2014

Bokens dag

När man bor i Östersund så är man inte särskilt bortskämd med litteraturevenemang, så när det ordnades Bokens Dag på biblioteket så var jag så klart där. Det bjöds på flera författarbesök uppdelat på två pass. Först ut var Nina Hemmingsson som både berättade om sina serier och visade några av dem. Det första passet fortsatte sedan med att två av bibliotekarierna intervjuade Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg om deras fantastiska Engelfors-trilogi.


Den underbara och allmänt fantastiska Sara Lövestam som bland annat roade oss med verbfraser och lite andra saker från hennes senaste bok Grejen med verb. Hon följdes av Marie Hermansson, som berättade om hur hennes senaste roman, Skymningslandet, på ett bra, men lite mer lågmält sätt.


Sist ut under kvällen var Håkan Nesser som intog scenen med stor pondus och humor. Innan han började prata om sitt eget författarskap så inledde han med att återknyta till Sara Lövestam och verbfraserna, något som han aldrig lärt ut under sina 24 år som svensklärare på högstadiet.

 När jag efteråt fick mitt nyinköpta exemplar av debutroman Udda signerad av Sara Lövestam (den enda av hennes böcker som jag inte ägde) så visade sig att hon (till min lätta förvåning och stora glädje) kände till Den läsande Kaninen.