Nidamörkur

Efter att ha förlorat den gotländska släktgården i en arvstvist drömmer Simon om att skaffa sig ett eget. När han och sambon Jenny besöker ett par vänner på semestern köper han spontant en tomt av grannen, utan att berätta det för sin sambo. Platsen heter Nidamörkur och ligger på södra Gotland och det visar sig snart att det är plats där eldar brunnit och det har förekommit avrättningar och människooffer. Simon bestämmer sig för att bygga sommarhuset själv och ju längre han befinner sig på platsen desto mer isolerad och paranoid blir han och hans rapporter till Jenny blir allt mer osammanhängande.

Nidamörkur är den svenske författaren Peter Fröberg Idlings fjärde bok och det är första gången han skriver en skräckberättelse (de två första böckerna handlar visserligen om Pol Pot, men han ägnade sig åt en annan typ av skräck). Jag är egentligen inte särskilt förtjust i skräck, varken i form av böcker eller filmer, men den här berättelsen gillar jag mycket. Fröberg Idling har lyckats skriva en roman som är läskig och kryper under skinnet då det är en berättelse som utspelar sig på ett vanligt ställe på Gotland, men att det händer lite märkliga saker där. Även om jag har gillat Fröberg Idlings tidigare böcker, så tycker jag nog att den här boken är hans hittills bästa.

Julia & Paul - en försommarberättelse

Det är Sverige, men det är inte det Sverige som vi är vana vid. Landet är inte längre ett kungarike och det är snart dags att fira minnesdagen av Seskarö-upproret 1917, hungerupploppet som ledde fram till revolutionen. Julia är ensam med de två barnen eftersom mannen Paul är ute på havet i ett uppdrag vars verkliga syfte är höljt i dunkel. När det flyttar in en ny familj i området, blir Julia vän med kvinnan i familjen, Kata, vars man också han är till sjöss. Kata blir snabbt vän med flera kvinnor och Julia märker inte faran förrän det är för sent. Det är också sommaren då det verkar som att något inte är som det brukar när det verkar som att fler helikoptrar smattrar på himlen och razziorna blir fler.

Julia & Paul – en försommarberättelse är en kontrafaktisk historia där Peter Fröberg Idling leker med tanken på hur Sverige hade kunnat utvecklats om hungerkravallerna 1917 slutat på ett annat sätt. I den samtiden har samhället blivit ett där grannar anger grannar och människor försvinner spårlöst, för att inte alltid komma tillbaka. Det är en bra och skickligt sammansatt historia som känns både bekant och främmande på samma gång. Det är intressant att fundera på hur det hade blivit om det hade blivit revolution även i Sverige för hundra år sedan. Julia & Paul – en försommarberättelse är fascinerade berättelse som väcker många tankar och som jag verkligen rekommenderar.  

Pol Pots leende

När jag var på bokresan för bra precis en månad sedan så bokcirklade vi om Peter Fröberg Idlings roman Sång till den storm som ska komma under söndagsfrukosten och under diskussionen var det flera som rekommenderade Fröberg Idlings dokumentärroman Pol Pots leende som kompletterande läsning. Det finns nämligen flera beröringspunkter mellan de två böckerna då båda handlar om Kambodja och Pol Pot. I Sång till den storm som ska komma som utspelar sig kring de första ”fria” valen i Kambodja 1955 är Pol Pot fortfarande Saloth Sar och en del av en kärlekstriangel med konkurrenten Sam Sary och fästmön Soeung Son Maly (som senare föder Sarys barn).

 

Pol Pots leende är en dokumentärroman som försöker reda ut vad det egentligen var som hände i Demokratiska Kampuchea och hur delegationen från vänföreningen Sverige-Kampuchea kunde resa runt i landet (visserligen guidat) utan se den svält och det enorma folkmord som härjade i landet. Under slutet av Vietnamkriget bombade USA även Kambodja, även om försökte hålla det hemligt, och efter krigsslutet invaderade Vietnam sin granne. I djungeln ledde Saloth Sar, som nu bytt namn till Pol Pot, röda khmererna som arbetade för en kommunistisk revolution och 1975 lyckades de ta makten och grundade Demokratiska Kampuchea (varför kommunistiska diktaturer har en förkärlek för att kalla sig demokratiska är en annan fråga). Sedan följde några blodiga år fram till 1979 där väldigt många som ansågs vara kontrarevolutionära avrättades och där en stor del av befolkningen svalt ihjäl. Det finns inga säkra siffror över hur många det var som dog, vilket bland annat beror på att det inte fanns någon säker folkräkning att utgå ifrån, men man räknar med att mellan 10-25 procent av befolkning dog. Folkmordet i Demokratiska Kampuchea är ett av de värsta i historien och efter att Pol Pot förlorat makten så drog han sig tillbaka till djungel där han fortsatte motståndet fram till sin död 1998, utan att ställas inför rätta för det lidande han orsakat.

 

Pol Pots leende är en intressant och välskriven dokumentärroman om ett land och en ledare som jag inte är särskilt bekant med. Fröberg Idling beskriver det ofattbara lidandet utan att frossa i våldet. Starkast blir det nästan när han låter några kambodjaner själva berätta sin historia under de åren, här finns bland annat änkan som förlorade tio av de femton barnen. Jag har dock lite svårt att ta in alla hemskheter, det är så ofattbart. Titeln kommer från att Pol Pot hade ett soligt och smittande leende.

Sång till den storm som ska komma

Sång till den storm som ska komma utspelar sig i Kambodja under sensommaren 1955 då landet förbereder sitt första fria val efter att ha blivit självständigt från den franska kolonialmakten. Med valkampanjen som bakgrund så utspelar sig ett triangeldrama mellan Sar, hans rival Sary och kvinnan som de båda vill ha, Somaly. Sar är sekreterare åt oppositionspartiets ledare, men arbetar i det tysta för en väpnad kommunistisk revolution (att han senare kommer att bli känd som Pol Pot, en man med många liv på sitt samvete, är en senare historia). För att Sar ska kunna gifta sig med sin trolovade Somaly så måste oppositionen vinna valet. Sary, som är Sars politiska huvudmotståndare, får även han upp ögonen för den vackra Somaly.

 

Sång till den storm som ska komma är en berättelse om kärlek, begär, makt och politik med ett land som tar sina första steg som ett självständigt land med fria (nåja, helt fria verkar de inte ha varit) val. Redan här har vägen mot det fruktansvärda folkmordet tjugo år senare inletts, även om de inblandade inte vet om det. Det är en bra och välskriven bok som är läsvärd och intressant. För mig som är förtjust i att använda parenteser när jag skriver, så är det intressant med en bok som tar parenteserna till en ny nivå (inklusive parenteser i parenteserna).