Helgfrågan v. 48

På något sätt har det gått ännu en vecka och det har blivit dags för helgfrågan hos Mias bokhörna.

Har du någon speciell julbok som du gillar? (behöver inte vara kokbok)

Nej, jag brukar inte läsa julböcker. Fast jag gillar Muminberättelsen Granen om när Muminfamiljen är upplever sin första jul (vanligtvis går de ju i ide under vintern) och blir rädd för den läskiga julen för gör alla stressade och som kräver speciell mat, gran och paket.

Bonusfråga: Vad gör du till advent? Någon speciell tradition?

Jag brukar ta fram alla mina julsaker lagom till första advent (jag har inte så mycket) och så brukar jag ha lite julfika på söndagen, antingen med familjen eller själv. Numera håller jag mig till mina favoriter mjuk pepparkaka (som jag gör själv) och saffransbullar med mandelfyllning, som jag köper på stans surdegsbageri.

Olikhetsutmaningen: prisad och förbisedd

Den här veckans olikhetsutmaning hos enligt O är den sista för året och handlar om ordparet prisad och förbisedd.

I måndags delades årets Augustpris ut och där har det genom åren hänt att böcker som jag varit övertygad om att de borde vara årets självklara vinnare inte ens blivit nominerade. Jag blev ytterst förvånad över att Jonas Gardell aldrig fick någon nominering för sin trilogi Torka aldrig tårar utan handskar för några år sedan. Jag tyckte även att Majgull Axelsson borde i alla fall ha fått en nominering för Jag heter inte Mariam, även om hon tidigare vunnit priset med Aprilhäxan. I år hade jag hoppats på att Kjell Westö skulle bli nominerad för Den svavelgula himlen, men tydligen höll inte juryn med mig om att det var en av årets bästa romaner på svenska.

När det gäller Nobelpriset i litteratur tycker jag att det mest handlar om varför det är så få kvinnor som tilldelats priset genom åren. Sedan finns det några andra hade kunnat få priset, men som Svenska Akademien förbisett, till exempel var den ryske författaren Leo Tolstoj nominerad till priset, men fick det inte. Den svenske författaren August Strindberg ska ha varit upprörd över att Tolstoj aldrig fick priset. Själv hade nog Strindberg varit en stark kandidat till Nobelpriset om han inte dragit igång Strindbergfejden med akademien på andra sidan.

Veckans utmaning – något att längta till!

Den här veckan handlar det om framtiden hos Kulturkollo och veckans utmaning är både enkel och svår att svara på samma gång,

Vad i din framtid längtar du mycket till just nu? Böcker du inte riktigt kan bärga dig till de äntligen kommer ut, filmer du villvillvill se nu, semesterresan du sparat till och planerat i flera år, att boken du själv skrivit kommer att ges ut…? Du bestämmer och väljer vad du vill dela med dig av!

I resväg ser jag först och främst fram emot min bokade resa till Brighton med Breakfast Book Club i april. Det ska både bli trevligt att träffa alla trevliga bokintresserade och att återvända till staden jag bodde i 2005–2007.

Det kommer nog att bli i alla fall en resa till under 2018, men jag har inte hunnit fundera på vart jag vill åka. En annan resa som jag hunnit fundera en del på är den eventuella resa som jag kommer att åka på i samband med att jag fyller 40 om ett drygt år. Jag är sugen på att åka någonstans, men har inte bestämt vart (eller om) jag åker. Problemet med att fylla år i januari är att man får åka ganska långt för att få lite sol och värme. Ett av de resmål som jag funderar på är Uruguay, där det är sommar i januari, men som ligger väldigt långt bort.

När det kommer till böcker så har jag inte så jättemycket koll på vilka böcker som kommer i vår. Förutom Elena Ferrantes Plågsam kärlek ser jag mest fram emot att läsa Brett Andersons självbiografi Coal Black Morning, som verkar väldigt intressant. Dessutom så är Suede ett av mina favoritband och där är Anderson både textförfattare och karismatisk sångare.

Augustpriset 2017

För några veckor sedan avslöjades det vilka titlar det är som är nominerade till årets Augustpris och idag var det dags att dela ut priset i de olika kategorierna.

Årets vinnare av Augustpriset 2017 är:

Lilla Augustpriset

Den röda cykeln av Saga Miketinac

Årets fackbok

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

En helt otroligt bra biografi över en väldigt intressant kvinna som jag varmt rekommenderar alla att läsa

Årets barn- och ungdomsbok

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg

Årets skönlitterära bok

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Efter ett par veckors uppehåll är tematrion hos Lyran tillbaka med ett intressant tema,

Berätta om tre bra romaner med poetiska, långa titlar!

Mellan sommaren längtan och vinters köld av Leif GW Persson har dels en vacker titel, men är även en helt ok deckare.

Det står ett rum här och väntar på dig… är Ingrid Carlbergs fantastiska biografi över Raoul Wallenberg och som har en titel som jag tycker om.

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av nobelpristagaren Herta Müller är en berättelse som utspelar sig under en spårvagnsresa Ceauşescus Rumänien.

En piga bland pigor

Förra helgen läste jag Fatima Bremmers fantastiska biografi om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, Ett jävla solsken, och blev då sugen på att läsa Nordström böcker. När det visade sig att debuten En piga bland pigor fanns att låna som e-bok biblioteket laddade jag hem den och har i princip sträckläst den (den var i och för sig ganska kort).

En piga bland pigor var väldigt banbrytande när den kom 1914 eftersom det var första gången den typen av reportage gjordes i Sverige, där journalisten ger sig ut i verkligheten och skriver om sina upplevelser. Ester Blenda Nordström tar anställning som piga på en bondgård i Sörmland under en månad och skriver sedan om sin upplevelse. Det är ett liv med hårt arbete som beskrivs där det aldrig verkar finnas tillräckligt med sömn och där man bara tvättar sig på söndagarna och där Esters tandborste är en nymodighet som de andra knappt sett förut och som ingen av den någonsin använt. Vi får vara med om en grisslakt, mjölkning av kor, stortvätt i flera dagar och danser på lördagskvällarna. Vi får även veta att pigan Anna tjänar 180 kronor om året i lön, vilket är 15 kr i månaden och det var redan då en väldigt låg lön. Enligt en prisomräknare som jag hittade på internet motsvarar 180 kronor år 1914 cirka 8900 kronor i dagen penningvärde. För den lönen arbetade Anna cirka 16 timmar om dagen, sju dagar i veckan och fick vara ledig ett par timmar på söndagseftermiddagen.

En piga bland pigor är fortfarande en väldigt stark och läsvärd bok så här drygt 100 år senare. Det som då var ett inlägg i samhällsdebatten är idag en historisk skildring av hur samhället såg ut för inte allt för länge sedan. Vid den här tiden diskuterade man frågan om att det var så svårt att hitta pigor till jordbruket eftersom många unga valde att söka lyckan i Amerika istället för det hårda arbetet som piga. En piga bland pigor blev ett inlägg i den debatten. Boken var också en stor succé som gavs ut i femton upplagor och som såldes i 35000 exemplar. Jag vill definitivt läsa mer av Nordström och tänker ta mig an Kåtornas folk, boken om hennes upplevelser som nomadlärarinna hos samerna härnäst.

Mordet på Orientexpressen

Det är mitten av 1930-talet och på tåget Orientexpressen som går mellan Istanbul och Paris samlas en brokig samling människor från olika delar av världen. Det är en bland annat en rysk prinsessa, en svensk missionär, en engelsk guvernant, en amerikansk privatdetektiv, en tysk kokerska, en italiensk bilförsäljare och en skum amerikansk affärsman. Och så klart den belgiske detektiven med den yviga mustaschen, Hercule Poirot. Efter att tåget lämnat Belgrad fastnar det i snön och på morgonen upptäckts det att den amerikanske affärsmannen Ratchett blivit mördad och det blir Poirots uppgift att lösa fallet. Allt tyder på att det är någon av passagerarna som är mördaren, fast alla verkar även ha alibi.

Mordet på Orientexpressen är en av Agatha Christies mest kända och klassiska deckare om den självgode och ganska arrogante detektiven Hercule Poirot. En sak som gör att man kommer ihåg boken är den oväntade upplösningen på mordgåtan. Det här är tredje gången som jag läser Mordet på Orientexpressen och gillar hur gåtan är uppbyggd med alla karaktärer som vid en första anblick inte känner varandra sedan tidigare. En detalj som störde mig den här gången var att Poirot pekar ut den mördade Ratchett som kidnappare och barnamördare på väldigt lösa grunder (fyra ord på en bränd papperslapp). En annan detalj som står ut i dag är att berättelse börjar i Aleppo i Syrien och går via Bagdad, två städer som inga turister åker till längre. Även om vissa delar av berättelsen har åldrats under decennierna så är det fortfarande en bra deckare som definitivt är läsvärd än.

I dagarna har en ny filmatisering av boken biopremiär i regi av Kenneth Branagh, som även spelar Poirot, och som har en imponerande rollista med en rad stora skådespelare som Johnny Depp, Dame Judi Dench, Michelle Pfeiffer, Willem Dafoe och Olivia Coleman. Jag kommer inte att se filmen på bio, utan väntar tills den kommer på Netflix.

Helgfrågan v. 47

Det har återigen blivit torsdag och dags för helgfrågan hos Mias bokhörna,

Hur är det med bloggen, har du någon kalender? Eller brukar du "julpynta" bloggen?

Jag kommer inte att göra något särskilt på bloggen i advent och jul, utan att det kommer att rulla på som vanligt. Men jag är inte heller någon som pyntar särskilt mycket hemma heller. Det blir inte heller någon kalender eftersom det är något som bör planeras i god tid, vilket inte alltid är min starkaste sida.

Bonusfråga: Vad ska du hitta på i helgen?

Imorgon fredag är det julfest med jobbet, så på lördag planerar jag mest att ta det lugnt för att återhämta mig.

En tidig julklapp

I år har jag varit effektiv när det kommer till julklappar och eftersom jag inte ska köpa till så många personer beställde jag alla på en gång. Eftersom det var extra bra pris passade jag på att köpa den nya Letto Frontlight 2 till mig själv, trots att jag kanske egentligen inte var i ett jättestort behov av en ny e-boksläsare. Självklart kunde jag inte vänta ända till julafton innan jag öppnade den (det är ju en hel månad dit).

En av de bästa sakerna med den nya Letton är att någon har tänkt på oss vänsterhänta när de designade den. Jag är även förtjust i det inbyggda fodralet.

Veckoutmaning: Bästa och sämsta filmatiseringarna

Den här veckan handlar det om filmatiseringar hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder,

Vi är nyfikna på vilka som är de bästa respektive sämsta filmatiseringarna av kända böcker. Ge oss era favoriter och era hatobjekt! Vilka manus har film-makarna lyckats med och vilka har de slaktat? Spelfilm eller TV-serie spelar ingen roll. Motivera gärna.

Som en bonus får ni gärna lägga med en ”jag kan inte fatta att de valde DEN skådespelaren till DEN rollen – det är ju helt galet fel”-reflektionon, om ni har någon. Det kan ju även gälla en felcasting i en i övrig helt OK filmatisering.

Det finns en hel del filmatiseringar som är bra även om jag inte läst boken (och ibland inte ens är medveten om att det är en filmatisering), som till exempel filmen Nyckeln till frihet, som bygger på en novell av Stephen King. Det finns några filmatiseringar där jag tycker att man lyckats bra både med att anpassa berättelsen och välja rätt skådespelare till alla roller och bland mina favoriter finns En man som heter Ove, Sagan om ringen och Förnuft och känsla (den från 1995 med Emma Thompson som både manusförfattare och i en av huvudrollerna).

När det gäller skådespelare som är helt fel för en specifik roll så har jag fått fundera ett tag ett bra exempel. Jag har stora problem med tv-serien av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, där tycker jag inte att det är en skådespelare som är fel för sin roll, utan att de inte har lyckats träffa rätt med någon av skådespelarna.