Joyce Carol Oates har under de senaste åren seglat upp som en av mina favoritförfattare, även om jag inte har någon intention att läsa allt i hennes digra (och något ojämna) produktion. Även om Oates författarskap är väldigt ojämnt kvalitetsmässigt så när hon är som bäst så är finns det få andra författare som kommer upp i samma nivå. Det var vi som var Mulvaneys hör definitivt de av Oates böcker som är riktigt bra och då den redan har hunnit få några år på nacken så är jag övertygad om att den kommer att stå sig i många år till. Det var vi som var Mulvaneys kom först ut på engelska 1996, kom i svensk översättning 2000 och har nyligen kommit en ny andra pocketutgåva.Historien om familjen Mulvaney berättas av den yngste sonen Judd som genom barnets ögon berättar om familjens sönderfall när hemligheterna rubbar balansen mellan familjemedlemmarna. Från 1955 till 1980 så bodde familjen på gården High Point utanför Mt Ephraim i staten New York där de har en massa djur och på ytan verkar allt lyckligt, men när det fruktansvärda händer så börjar hela idyllen krackelera. Jag tycket att det är svårt att beskriva handlingen i boken eftersom den gör ett större intryck om man inte vet för mycket om vad som händer. Det var vi som var Mulvaneys är en tät och välskriven berättelse som berör och upprör. Jag skulle önska att Joyce Carol Oates skulle minska sin produktion något och bara ge ut de bra böckerna, men än så länge så fortsätter jag att läsa de nya böckerna och blandat med gulkornen i den tidigare produktionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar