Jag hade bestämt mig för att inte läsa boken om Zlatan,
trots att den är skriven av den underbare David Lagercrantz, vars böcker jag gillar väldigt mycket. Trots att jag då skulle få vänta ytterligare några år på att få läsa
något nytt av honom. Mitt intresse för fotboll är tämligen litet och brukar
bara blossa upp tillfälligt i samband med stora mästerskap (och då helst om
Sverige är med) och då inte så pass att jag ser någon hel match utan zappar
mest förbi när det är reklampauser på andra kanaler. Mitt intresse för Zlatan
Ibrahimovic är ännu mindre, jag vet så klart vem det är men inte mycket mer. Till
slut så kunde jag ändå inte låta bli att låna Jag är Zlatan på bibblan, bara
för att den är skriven av just David Lagercrantz. Det kan tyckas som att det är
en udda duo som arbetat med boken, överklasskillen Lagercrantz och
rosengårdskillen Zlatan, men det kanske var det som gjorde att det blev en bok.
Eftersom jag inte visste mer om Zlatan än det som jag
snappat upp när jag läst om boken. Det är helt uppenbart att Zlatan är en kille
som har fått kämpa för att komma dit han kommit i livet utan att ha fått något
gratis. Barndomen var tuff med tomma kylskåp, frånvarande föräldrar, andra
föräldrar som gick runt med protestlistor eftersom de inte tyckte att han
passade in och han hade lika gärna kunnat göra en kriminell karriär istället
för en fotbollskarriär. I jämförelse med andra biografier av det här slaget som
jag läst genom åren så är det här den mest välskrivna, vilket jag tillskriver
David Lagercrantz, men annars så lämnar den mig tämligen oberörd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar