Brett
Anderson inleder sin andra självbiografi Afternoons with the blinds drawn
med att förklara att det här är boken som han aldrig tänkte skriva. Till
vardags är Anderson sångare och låtskrivare i det brittiska bandet Suede och
hand förra självbiografi, Coal black mornings, som kom förra året slutade
med att bandet fick skivkontrakt. Den här boken handlar om 1990-talet då
Andersson och Suede inledde sin karriär med att bli hyllade som Englands bästa
nya band innan de ens släppt sin första singel, nådde stora framgångar över
nästan hela världen och sedan splittrades (för att flera år senare återförenas
igen med ny energi). Till skillnad från de flesta andra rockbiografier fokuserar
inte Anderson inte så mycket på listplaceringar utan mer på att berätta historien
ur sitt perspektiv. Utöver musiken så präglas boken av Andersons drogberoende
som blir allt allvarligare ju längre tiden går och påverkar relationen till de
andra bandmedlemmarna och musiken. Anderson även öppen med att han inte var klarade
av att hantera en del jobbiga saker på ett så moget sätt som han i efterhand
hade önskat att han hade gjort, som när det skar sig med gitarristen Bernard
Butler som lämnade bandet när de spelade in sin andra skiva och sedan när
keyboardisten Neil Codling blir sjuk och tvingas lämna bandet. En av de saker
som jag tycker är finast i boken är hyllningen till just Neil Codling och den påverkan
som han hade på bandets musikaliska inriktning efter att han av en slump kom in
i bandet (han är kusin med trummisen Simon Gilbert och tittade förbi replokalen
för att låna en kostym).
Afternoons
with the blinds drawn är
en bok som nog kräver att man är ett fan av Brett Anderson och/eller Suede,
även om den skiljer sig från andra rockbiografier. Den kräver nog också att man
har läst Coal black mornings för att hänga med. Jag gillar boken och det
sättet som Anderson skriver på, framförallt att den har ett annat fokus än
andra biografier som jag har läst genom åren. Nu återstår det att se om
Anderson kommer att skriva en tredje del som spänner över solokarriären och
bandets återförening.
Down, en av Suedes bästa låtar från 1990-talet i en avskalad version med Brett Anderson och Neil Codling
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar