Det
är julhelgen 1987 och på en isolerad bondgård på östra Island bor Einar och
Erla när det under en snöstorm plötsligt knackar på dörren och utanför står en
okänd man. De släpper in den oväntade gästen och erbjuder honom mat och husrum
tills stormen dragit förbi. Det visar sig snart att mannen kanske inte är den som
han utger sig för att vara och att det kan ha varit ett misstag att släppa in honom.
Samtidigt i Reykjavik blir polisen Hulda Hermansdóttir allt mer bekymrad över
tonårsdottern Dimma, som mest dragit sig in i sig själv och undan världen.
Dimma är den tredje delen i den isländske
författaren Ragnar Jónassons serie om polisen Hulda Hermansdóttir och jag tycker
nog att det är den av böckerna som jag gillat mest och jag har sträckläst den
under ett par kvällar. Om man i likhet med mig är förtjust i deckare som utspelar
sig i ödsliga miljöer så är den här att rekommendera då den inte bara utspelar
sig på en ödslig plats, utan även på grund av snöstormen är helt isolerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar