Ett år av vila och avkoppling

 

Det är år 2000 och i staden som aldrig sover, New York, bor en ung kvinna som verkar ha allt. Hon är ung, snygg, nyutexaminerad från Columbia, har en stor lägenhet på Manhattan och lever på ett stort arv. Den moderna världen är på topp, allt är tillgängligt och det gäller att utnyttja dygnets alla timmar till max. När hon får sparken från sitt jobb på ett galleri för att ha tagit timslånga tupplurar varje dag bestämmer hon sig för att sova bort ett år. En kemisk dvala kanske är det enda sättet att ta en paus från den hektiska samtiden. Med hjälp av sin terapeut inleder hon sitt experiment.
 
Ett år av vila och avkoppling av den amerikanska författaren Ottessa Moshfegh är en bok som jag började på för något år sedan utan att komma igenom den. När min bokklubb valde den som nästa bok att läsa och diskutera kände jag mig kluven, men bestämde mig för att ge den en andra chans. Där här gången hade jag inga problem att komma in i boken och läste den nästan i ett streck. Även om jag ibland känner för att gå i ide och skulle vilja sova länge, så skulle jag inte vilja sova bort ett helt år. Det känns som att bokens huvudkaraktär skulle behöva lite annan psykologisk hjälp än att få diverse sömnmedel och lugnande piller utskrivna av en märklig terapeut. Det är ändå ett intressant tankeexperiment att läsa om och det är en speciell berättelse.