Våra förlorade hjärtan

 

Bird Gardner har inte sett sin mamma på över tre år, vilket är en lång tid när man är 12 år. Hon lämnade Bird och hans pappa sedan hennes dikter använts i protesterna mot de stränga lagar som instiftats för att värna den amerikanska kulturen efter den så kallade Krisen, då landet drabbades av en djup ekonomisk kris. Birds pappa var en gång i tiden en respekterad lingvist, men har degraderats till att plocka böcker i hyllorna på universitetsbiblioteket, och han uppmanar sin son att hålla en låg profil. En dag får Bird ett brev med en mystisk teckning och inser att det är hans mamma som försöker komma i kontakt med honom. Bird bestämmer sig för att hitta henne.
 
Våra förlorade hjärtan är den tredje romanen som kommer på svenska av den amerikanska författaren Celeste Ng, som den här gången har skrivit en bok som känns som att den ligger närmare verkligheten än jag skulle vilja. Den utspelar sig i en alternativ verklighet där USA efter att ha drabbats av en ekonomisk kris pekar ut Kina som den stora fienden och stiftar lagar som ska skydda den amerikanska kultur mot inflytandet från Kina och Asien i stort, vilket leder till att det blir fritt fram att diskriminera landets asiatiska befolkning. Med tanke på hur utvecklingen ser ut i världen nu där partier som bygger på fascism får makt så känns boken mer aktuell än vad som känns bekvämt. Det är också en berättelse om den starka kärleken som finns mellan en mamma och en son.

Säg inget om Lydia

Lydia är sexton år gammal och hon är sina föräldrars ögonsten och den som ska uppfylla drömmarna som de själva inte lyckades med. Mamma Marilyn gör allt för dottern ska bli läkaren, drömmen som hon själv tvingades ge upp, och pappan, den kinesisk-amerikanske James, hoppas att hon ska passa in på ett sätt som han själv aldrig har gjort. När Lydia en dag försvinner, för att några dagar senare hittas död i en sjö i närheten av hemmet, raseras den sköra värld som föräldrarna har byggt upp.

Säg inget om Lydia är den amerikanska författaren Celeste Ngs debutroman, även om det är den andra boken som kommer ut på svenska. När jag läste Ngs roman Små eldar överallt förra året tyckte jag inte att den riktigt levde upp till förväntningarna (det kändes som att jag var den enda som inte älskade boken). Jag tycker att Säg inget om Lydia är flera snäpp bättre och blev alldeles tagen när jag läste ut boken. Det är en stark berättelse om hur en familj skapat sina egna regler över hur de hanterar saker och hur allt ställs på ända när en familjemedlem försvinner och tvingar de andra att förhålla sig till varandra på ett annat sätt. Det handlar också om att inte känna att man passar in i landet man är född i när man inte är vit och hur omgivningen ser på ett blandäktenskap och hur utanförskapet kan gå vidare till barnen.

Små eldar överallt

Det brinner i ett hus i det idylliska samhället Shaker Heights och Elena Richardson ser sitt hem brinna ner. Hon är också ganska säker på att det är den yngsta dottern Izzy som har tänt på. Frågan är när det började gå snett i den till synes så lyckliga familjen Richardson och när började Shaker Heights sjuda av konflikter. Var det när konstnären Mia Warren flyttade in med sin tonårsdotter Pearl eller när man hittade ett övergivet barn utanför en brandstation.

Små eldar överallt av Celeste Ng är en av vårens mest omtalade och hyllade böcker och det är den första av Ngs böcker som kommer ut på svenska. Det är en berättelse som jag tycker startar lite trögt att det är först efter cirka 150 sidor som den kommer igång och blir intressant. Det är en bra skriven berättelse, även om jag tycker att den har ett ganska amerikanskt perspektiv som jag har lite svårt att relatera till. Jag gillade ändå boken och tycker att den är läsvärd.