I väntan på att Peter Høegs åttonde roman, Effekten av Susan, ska släppas på
svenska senare i sommar och att jag ska få lyssna till honom på internationell
författarscen på Kulturhuset i Stockholm i september så läste jag om en av mina
absoluta favoritromaner, De kanske
lämpade. Det kan vara vanskligt att läsa om böcker som man en gång
verkligen älskade, som betytt mycket för en och som man inte läst på en femton
år. Till min stora glädje och lättnad så tycker fortfarande att De kanske lämpade är en helt fantastisk
roman, även om jag troligtvis läser den på ett annat sätt den här gången.
På en Biehls Privatskole i Köpenhamn möts tre udda barn som
är på väg att hamna utanför samhället. Peter och hans vänner Katarina och
August har fått en andra chans att komma in i samhället genom att få gå på en
privatskola där tiden är noga inrutad och där skolklockan styr elevernas hela
tillvaro. När Peter och Katarina börjar misstänka att de tillsammans med August
ingår i ett socialpedagogiskt experiment börjar de göra uppror och när de
sätter skolklockan, och där med tiden, ur spel så rubbas hela skolans
fundament.
