De kanske lämpade

I väntan på att Peter Høegs åttonde roman, Effekten av Susan, ska släppas på svenska senare i sommar och att jag ska få lyssna till honom på internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm i september så läste jag om en av mina absoluta favoritromaner, De kanske lämpade. Det kan vara vanskligt att läsa om böcker som man en gång verkligen älskade, som betytt mycket för en och som man inte läst på en femton år. Till min stora glädje och lättnad så tycker fortfarande att De kanske lämpade är en helt fantastisk roman, även om jag troligtvis läser den på ett annat sätt den här gången.

På en Biehls Privatskole i Köpenhamn möts tre udda barn som är på väg att hamna utanför samhället. Peter och hans vänner Katarina och August har fått en andra chans att komma in i samhället genom att få gå på en privatskola där tiden är noga inrutad och där skolklockan styr elevernas hela tillvaro. När Peter och Katarina börjar misstänka att de tillsammans med August ingår i ett socialpedagogiskt experiment börjar de göra uppror och när de sätter skolklockan, och där med tiden, ur spel så rubbas hela skolans fundament.