Den som glömmer

Det är 1979 och i en avlägsen damm ute på det isländska lavafältet hittas en kropp. Det enda som finns i närheten är den amerikanska militärbasen och det visar sig att liket verkar höra ihop med basen på något sätt. När den amerikanska militärpolisen inte är speciellt intresserade av att samarbeta kring dödsfallet tvingas kriminalpolisen Erlendur Sveinsson och hans kollega Marion Briem hitta andra sätt att få information på. Samtidigt så intresserar sig Erlendur för ett gammalt fall där den artonåriga Dagbjört försvann på vägen till skolan tjugofem år tidigare.

Den som glömmer är den andra boken som jag läser där Arnaldur Indriðason återvänt till början av Erlendurs karriär (senast vi såg till den äldre Erlendur så var han väldigt kall på ett fjäll) och det är något skönt med kriminalgåtor som utspelar i en värld utan mobiltelefoner, internet och datorer, där allt kan kollas upp på en gång. I vanlig ordning när det gäller böckerna om Erlendur så händer det inte särskilt mycket, han och Marion går mest runt och pratar med folk och äter isländsk husmanskost som jäst rocka. Just det faktum att det inte händer så mycket är en av anledningarna till att jag är så förtjust i Indriðasons deckare, det är tankearbete som leder fram till lösningarna istället för action. Dessutom är det föredömligt få lik i böckerna.

Norstedts skickade boken 

Den kalla elden

Den kalla elden är den fjärde och avslutande delen i Arnaldur Indriðasons kvartett som inleddes med Frostnätter. Sedan den sympatiske polisen Erlendur Sveinson försvann in i dimman på fjället i slutet av Frostnätter så har vi fått följa hans kollegor Elínborg i Mörka strömmar och Sigurdur Óli i Svart himmel i två böcker som utspelar sig parallellt. Även Den kalla elden utspelar sig parallellt med tvp två senaste böckerna och här får vi äntligen veta var Erlendur varit och vad som hänt med honom.

 

Erlendur befinner sig i barndomstrakter i östra delen av Island där han bor i sitt barndomshem som numera är en ödegård där han sover i en sovsäck på golvet. Erlendurs förflutna gör sig allt mer påmint och vi får reda på mer av det som hände den ödesdigra dagen då hans bror Bergur försvann i en snöstorm på fjället, medan Erlendur själv överlevde med nöd och näppe. När Erlendur får höra historien om när en grupp engelska soldater under andra världskriget gick vilse i en storm på fjället samtidigt som en ung kvinna försvann spårlöst. Erlendur börjar undersöka vad som egentligen hände med Matthildur, vars kropp i likhet med Bergurs aldrig hittades. När Erlendur börjar rota i fallet så kommer hemligheter upp till ytan efter att ha varit begravda i flera decennier.

 

Eftersom jag har saknat Erlendur i de två senaste böckerna så var det trevligt att återse honom igen. Fast jag saknar lite av dynamiken som uppstod i böcker när teamet med Erlendur, Elínborg och Sigurdur Óli arbetade tillsammans för att lösa brott. Den kalla elden är en bra och välskriven deckare (tyvärr finns det ganska många dåligt skrivna deckare i omlopp) som är definitivt läsvärd. Indriðason visar med den här boken att en lite tunnare och väl genomarbetad deckare vinner över de som är tegelstenstjocka där handlingen har en tendens att spåra ut när upplösningen närmar sig.

Det här är den andra boken som jag läser i Pocketlovers utmaning Tre på tre.

Svart himmel

Svart himmel är Arnaldur Indridassons åttonde bok på svenska och enligt omslagstexeten den tredje boken i kvartett tillsammans med de tidigare delarna Frostnätter och Mörka strömmar. När jag läste att boken är en del av en kvartett så tänkte jag "Va, det har jag inte märkt av när jag läst". När jag började tänka på vad som är den röda tråden i så är det enda jag kan komma på att det är inte är gruppen som lösen fallen utan att man följer en polis per bok. I Frostnätter var det Erlendur, i Mörka strömmar var det Elínborg och i Svart himmel är det Sigurdur Óli som är huvudkaraktär.

Det stora mysteriet i den här boken och den förra är var är Erlendur och kommer han tillbaka. I förra boken var han borta, på semester i sina barndomstrakter fick vi veta i förbifarten. Varken Elínborg eller Sigurdur Óli vet när Erlendur är tänkt att komma tillbaka från sin semester och börjar bli lite fundersamma när hans barn och flickvän börjar höra av sig och undrar vart han är och när han kommer tillbaka. Jag hoppas verkligen att Erlendur kommer tillbaka i nästa bok för jag saknar honom.

När jag läser Svart himmel så får jag känslan av att den utspelar sig parallellt med den förra boken Mörka strömmar, till exempel så har Erlendur varit borta lika länge i båda böckerna. Boken börjar med att en kvinna som anklagas för utpressning bli misshandlad i lägenhet samtidigt som polisen kommer dit och allt tyder på att det är en torped som varit där för att driva in en skuld. Samtidigt som Sigurdur Óli utreder mordet på kvinnan så blir han kontaktad av den nergångne alkoholisten Andrés som försöker berätta något för honom och ger ledtrådar till något som hände för länge sedan.

Som vanligt när det gäller Arnaldur Indridasson så är Svart himmel en bra och välskriven deckare, även om den inte är hans bästa. Jag har alltid haft lite svårt för boken huvudkaraktär Sigurdur Óli som är en ganska osympatisk och arrogant person och så känner jag även under större delen av den här boken. Även om Svart himmel är Arndalur Indridassons bästa bok så är den ändå bland det bästa som kommer att ges ut i deckargenren i år.