Gone girl

Nick och Amy Dunne lever ett på ytan lyckat liv i en amerikansk småstad, dit de flyttat efter några år i New York för att hjälpa till att ta hand om Nicks åldrande föräldrar. På parets femåriga bröllopsdag försvinner Amy och misstankarna riktas mot Nick som uppträder lite märkligt (och dessutom så är det ju alltid mannen som misstänks först), men som ihärdigt förnekar att ha någonting med försvinnandet att göra. I den dagbok som Amy skrivit målas det upp en bild av Nick som inte är lika trevlig som omgivningen uppfattar honom.

 

Gone girl är en bra bok, inte bara för att vara en deckare, i alla fall så är det ganska länge tills berättelsen spårar ur (vilket är alldeles för vanligt inom deckargenren). Det som till en början var en välkonstruerad berättelse håller länge, men tyvärr inte hela vägen och det hade inte gjort något om man bantat ner den något. Jag tyckte att Flynns förra bok Mörka platser led av samma problem när jag läste den. Boken är bra skriven och språket håller en högre nivå än det mesta annat som ryms inom deckargenren. Berättelsen lyfts även av Anna Maria Källs inläsning som är helt underbar.

Vass egg

Strax före jul läste jag Gillian Flynns Mörka platser efter att ha hört och läst väldigt mycket positivt om boken och även jag gillade den, även om den spårade ur en mot slutet (som ju deckare har en tendens att göra). När jag upptäckte att det på biblioteket gick att få tag på Flynns debut Vass egg (Sharp objects) så ställde jag mig i reservationskön (det verkar ha varit fler som ville läsa mer av henne).

 

Camille arbetar som reporter på tidningen Daily Post i Chicago och när en andra flicka hittas mördad med tänderna utdragna i hennes hemstad Wind Gap så skickas Camille dit för att bevaka utredningen för tidningens räkning. Tillbaka i Wind Gap så måste Camille även konfrontera sina mörka demoner från uppväxten.

 

Även om Mörka platser var en bra bok så är Vass egg några snäpp bättre, det är den bästa deckaren som jag läst på länge. Det är en bra skriven bok där berättelsen känns trovärdig och det spårar inte heller ut på slutet. Att det egentligen inte händer så mycket är bara en fördel eftersom styrkan i andra delar av berättelsen. Nu är jag sugen på att låna Flynns senaste Gone girl, som även den finns på biblioteket.

Julläsning

Idag tar min 16 dagar långa julledighet slut och imorgon kommer klockan att ringa alldeles för tidigt och det är dags att ta tag i vardagen igen. Så här på söndagskvällen är min spontana känsla att jag vill vara hemma och läsa ett tag till. Min förhoppning på ledigheten var att jag skulle vila upp mig och att läslusten skulle komma tillbaka. Jag verkar ha lyckats med både och, jag känner mig hyfsat utvilad (även om den känslan nog försvunnit imorgon eftersom jag antagligen kommer att somna alldeles för sent ikväll) och med sex lästa böcker så är nog läslusten tillbaka, trots en svacka i mitten då jag läste ett par sidor här och där. Böckerna som jag läste gav en trevlig mix av olika ämnen, som inkluderade en deckare, en biografi, en bok om litteraturvetenskap, en diktsamling och två romaner;

Mörka platser av Gillian Flynn

Artighetsreglerna av Amor Towles
”Det står ett rum här och väntar på dig…” av Ingrid Carlberg
Gång på gång är skogarna rosa av Emily Dickinson
Besatta av Elif Batuman
Det bästa av allt av Rona Jaffe

Mörka platser

När Libby Day var sju år gammal så överlevde hon när hennes mamma och två systrar mördades en natt på deras ensliga bondgård genom att gömma sig ute i vinterkylan. I sitt vittnesmål så pekar Libby ut sin femtonårige bror Ben som den som är skyldig till morden. Tjugofem år senare kontaktas Libby av en grupp privatspanare som anser att Ben är oskyldigt dömd för morden och som vill att Libby ska hitta bevis för att kunna rentvå Ben. Eftersom Libby lever på de sista smulorna av en fond som en gång sattes upp av välgörare, så ser hon en möjlighet till att tjäna lite pengar då hon mot lite pengar börjar söka upp personer från sitt förflutna som var med då det hände. Det visar sig snart att Libbys vittnesmål inte var så vattentätt som hon trott och att det finns omständigheter som inte utreddes av polisen.

 

Gillian Flynns Mörka platser känns inte som en vanlig deckare då den är betydligt mer välskriven än de flesta deckare som släpps, dessutom så känns översättningen välgjord. Boken avsaknad av klichéartade poliser känns som en trevlig omväxling (det har blivit en del deckare den senaste tiden). Berättelsen är skickligt uppbyggd då den växlar mellan dåtid och nutid, och den håller nästan hela vägen. Tyvärr så tycker jag att slutet blir lite för osannolikt då det hela drar iväg lite för mycket (vilket tyvärr är alltför vanligt inom deckargenren). Jag ser i alla fall fram emot att läsa mer av Gillian Flynn i framtiden.