Lisa Larson

Jag har en förkärlek för den legendariska formgivaren Lisa Larson figurer och de senaste åren har några stycken flyttat in här hos mig. När jag nyligen kollade runt på internet om det fanns någon sammanställning av Lisa Larsons produktion upptäckte jag att det går att beställa tidningen Scandinavian Retros nummer om Larson från 2014. Nu har tidningen kommit och den innehåller 132 sidor med bara Lisa Larson, förutom att det är den (enligt egen uppgift) mest detaljerade och omfångsrika kartläggningen av hennes serieproduktion som gjorts så innehåller tidningen även intervjuer och reportage. Det är perfekt för mig som gillar hennes saker, men som inte känner att jag måste äga en massa figurer. Mina favoriter är människorna, särskilt barnen, medan jag inte alls är särskilt förtjust i en del av djuren. Larson har hunnit producera väldigt mycket sedan karriären inleddes på 1950-talet och hon är fortfarande aktiv.

Min samling är ganska liten och innehåller för tillfället fyra figurer, Nord och Nils från serien Världens barn, Skolpojken (det senaste tillskottet) och en tax som har en viss charm trots att den är ganska ful. Det kan mycket väl bli så att samlingen kommer att utökas framöver, men inte med så många figurer.

Jag har så klart även det klassiska luciatåget Advent (här på bild i tidningen eftersom mina figurer just nu befinner i en kartong med julsaker i källarförrådet). De här figurerna fick jag av mormor och morfar under uppväxten, först hade jag och syrran två figurer var och sedan fick vi de resterande figurerna så vi skulle ha varsitt komplett luciatåg. Min favorit är tomten, som jag fick min första jul (som även råkar vara det första året som de fanns i produktion).

Vill man köpa ett eget exemplar kan man göra det här

Veckans utmaning: Konstverk vi älskar

Den här veckan handlar det om konst hos Kulturkollo och veckan utmaning lyder:

Den här gången vill vi helt enkelt veta om ni har något konstverk som ni brinner lite extra för? En tavla på väggen där hemma kanske? Ett konstverk som ni återkommer till ofta eller tänkt mycket på?

Jag har en del konst hemma på väggarna, en blandning av billiga kopior av ett par kända konstnärer (PS Krøyer och Anna Ancher) och en del tavlor som jag har ärvt, som jag tycker mycket om men som inte har något ekonomiskt värde. 

Min favorit är dock den här, vilket är den enda som jag köpt själv och som är målad av konstnären Johan Petterson. 

Odla med Kulturkollo

Den här veckan handlar det om odling, trädgårdar, blommor och växter hos Kulturkollo och veckans utmaning lyder;

Vilken är din grönaste favorit i Kultursvängen? Är det Kollo-Lottas gröna klänningar? Är det Monets prunkande trädgårdar? Kanske sveper din favoritfilm med kameran över böljande fält? Eller är det kanske rent av så att du är en hejare på att återvinna dina gallrade böcker genom att bygga odlingslådor av dem? Kort sagt, välj din kulturella favoritträdgård/växtlighet och delge oss ditt val!

En av mina favorittavlor är den här av P S Krøyer, Kunstnerens hustru i morgentoilette i haven, där Krøyer verkligen lyckats fånga grönskan.

Jag är annars inte särskilt intresserad av blommor och växter och nöjer med att försöka hålla liv i en orkidé (vilket jag till min stora förvåning lyckats med i cirka 1,5 år nu).

Veckans utmaning: Min bästa danska …

Efter att ha haft ett uppehåll över sommaren så har Kulturkollo nu börjat med sina temaveckor igen, och den här veckan är det Danmark som står i fokus. I vanlig ordning så handlar även veckoutmaningen om Danmark.

Det finns mycket bra grejer om kommer från Danmark, inte sant? Massor av bra deckare både i bokform om som TV-serier. Filmer som utmanar, griper tag och roar. Snygg design och tidlösa konstnärer.

Veckans utmaning är att göra en ”best of”-lista över dina danska favoriter.

1. Min bästa danska författare/bok

Peter Høeg är en av mina absoluta favoritförfattare sedan jag var i tonåren och jag skulle säga att hans bästa bok är De kanske lämpade, eller möjligtvis debuten Föreställning om det tjugonde århundradet.

2. Min bästa danska film

Jag har ärlighetens namn lite svårt att på rak arm komma på vilka danska filmer jag sett, men jag vet i alla fall att Festen gjorde ett väldigt starkt intryck när jag såg den.

3. Min bästa danska tv-serie

Den här frågan är desto enklare att svara på eftersom jag älskar det danska kostymdramat Badhotellet, som handlar personal och gäster på ett jylländskt badhotell under mellankrigstiden.

4. Mitt bästa danska kulturtips (kan vara vad som helst som du gillar t. ex. musik, mat, konst, en plats, en person)

Jag är väldigt förtjust i Skagen, den lilla mysiga staden på Jyllands nordspets som för drygt 100 år sedan var en konstnärskoloni. Förutom att Skagens museum har en stor samling tavlor av konstnären som PS Krøyer, Anna Ancher, Christian Krogh och Michael Ancher, så kan man även besöka Anna och Michael Anchers hem och Brøndums hotell. 

Rafael och Caravaggio – den omöjliga utställningen

Ett av konsthistoriens första stilleben av Caravaggio 

Just nu pågår det en konstutställning i Exercishall Norr här i Östersund som bara är möjlig genom dagens moderna teknik. Det är 38 verk av mästarna Rafael (1483-1520) och Caravaggio (1571-1610) som har blivit digitalt fotograferade och visas i digital form i samma storlek som originalen. Vanligtvis så är tavlorna utspridda i olika länder och hänger på muséer, i kyrkor och även i ett privat hem. Verken kom verkligen till sin rätt i den stora mörka hallen där ljuset och färgerna i tavlorna verkligen kom fram. Vi fick med oss ett kompendium med information om alla verken och en liten ficklampa för att kunna läsa texten. Det visade sig att det fanns en hel del att diskutera runt motiven och hur de var gjorda. En sak som gjorde utställningen extra häftig var att eftersom det inte är original så kunde man gå riktigt nära för att studera detaljer.

Det visade sig att jag faktiskt sett ett av Rafaels tavlor i verkligheten under mitt besök på Eremitaget i St Petersburg för några år sedan.

Utställningen är pågår till 25 augusti och är öppen onsdag-söndag 15-20

Stockholmshelg

I helgen som var åkte jag iväg på en minisemester till Stockholm, där en konsert med favoritbandet Manic Street Preachers var huvudattraktionen, men det hanns med en del annat också. Först var tanken att jag skulle åka själv, men när jag började prata om Waldemarsudde och Dramaten så kom mamma på att nog också ville ha en stockholmshelg, i alla fall början av den (hon åkte hem innan söndagens konsert).

Ett ställe som jag kollat och verkligen sett fram emot var Prins Eugens Waldemarsudde, som både har tillfälliga utställningar och en permanent utställning som visar hans våning och en del av hans egna fantastiska målningar. Två av de tillfälliga utställningarna kändes inte så intressanta, medan den tredje med tavlor av Karl Nordström var desto intressantare. Nordström har kallats för konstnärernas konstnär och är en av våra främsta landskapsmålare.

Trädgården runt slottet var väldigt trevlig, men hade nog varit ännu trevligare i ett bättre väder än åtta grader och duggregn. Jag förstår att prins Eugen valde att bosätta sig på Waldemarsudde, det är ett underbart läge och jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo i hans våning om jag fick (det fanns ett underbart rum som var gjort för att läsa i). Däremot så undrar jag om han verkligen hade så många byster och tavlor av pappa kung Oscar II framme, särskilt som det bara fanns en tavla med mamma drottning Sophia (men den var å andra sidan målad av Anders Zorn och helt underbar då den visade en åldrad kvinna bekvämt tillbakalutad i en fåtölj). 

I museibutiken hittade jag ett praktverk om Skagenmålarna som jag genast slog till på. Det var inte så länge sedan de hade en tillfällig utställning med Skagenmålarna som det hade varit roligt att se om möjligheten funnits.

Vi hann även med ett besök på Dramaten för att se den hyllade uppsättningen av Richard III med underbare Jonas Karlsson i titelrollen. Det var en mäktig upplevelse att sitta i den pampiga salongen och se dessa begåvade skådespelare som man annars bara ser på tv i verkligheten. Skådespelarinsatserna var helt fenomenala och det gjorde inget att jag inte alltid hängde med i handlingen, vilket inte underlättades av att de flesta hade likadana kläder och spelade flera roller. Jag hade dessutom bokat riktigt bra platser till oss.

Dessutom så har jag hunnit med att äta god mat och dricka gott vin. Däremot så hann jag nästan inte läsa något, inte ens på tåget där jag blev åksjukare än jag varit på många år.

St Petersburg del 1

Efter att ha varit hemma i några dagar, under vilka jag drog på mig en rejäl förkylning, så var det dags att packa om inför resan till St Petersburg. På planet serverades det en macka och en kub med något som kan vara äppeljucie. Eftersom jag inte förstår ryska och är lite rädd för bilden på den märkliga koalan så har jag inte vågat provsmaka än. Eftersom jag hade bokat en gruppresa så blev jag lite förvånad när det visade sig att vi var totalt fem personer, jag och ett sällskap bestående av mormor, morfar, dotter och barnbarn.

Vi bodde på Hotell Moskwa som var ett gigantiskt hotell i en storslagen sovjetisk anda, på bilden syns bara en del av komplexet. Även om matsalen och receptionen verkligen andades sovjetiskt skrytbygge. I samma komplex som hotellet så fanns det även ett shoppingcenter, några restauranger och en tunnelbanestation.

 Hotellrummet var helt ok, det fanns ett badrum med barkar, en bekväm säng, bord och två stolar, en tjock-tv med dålig bild och en ickefungerande fjärrkontroll (och väldigt många ryska kanaler, tittade lite på BBC World, CNN och tyska ZDF). Dessutom fick jag denna storslagna utsikt.

 Tvärs över gatan från hotellet låg Alexandr Nevskij-klostret och det var trevligt att promenera omkring inne på klosterområdet där det var ett helt annat lugn än vid den stora gatan. På kyrkogården här ska bland annat Fjodor Dostojevskij ligga begravd, men jag orkade inte gå på något gravjakt på en kyrkogård där jag antagligen inte skulle förstå något på gravstenarna.

 Dagen efter vi landade hade jag (och de fyra andra) anmält oss till en heldagsutflykt med stadsrundtur på förmiddagen och en guidning av Erimitaget/Vinterpalatset på eftermiddagen. Vår svensktalande guide Marina berättade under stadsrundturen en massa spännande saker från St Petersburgs historia. Marina pratade en väldigt bra svenska, något som hon lärt sig under sina studier vid Leningrads universitet. Ett av stoppen som vi gjorde var vid den magnifika Uppenbarelsekyrkan (även kallad Kyrkan på det spillda blodet), tyvärr hann vi bara se den från utsidan.

 Vi stannade även till vid St Isaks-katedralen, vars gyllene kupol syns över hela staden och ända till sommarpalatset Peterhof några mil utanför stan (det kommer mer om Peterhof i del 2). Kupolen är (som allt annat gyllene i den staden) förgylld med bladguld.

 Man har trots bland annat en långvarig belägring under "Det stora fosterländska kriget" (det vi andra kallar andra världskriget) behållit och restaurerat en stor mängd palats och fasader från 1700- och 1800-talen i de centrala delarna staden. Lite längre ut mot förorterna så känns det betydligt mer slitet.

 Mitt emot universitetsområdet så finns det ett par kolonner som det ser ut som att figurerna går rakt igenom. Ibland tänder man även eldar på toppen.

 Vi stannade även till vid pansarkryssaren Aurora som numera är ett museum, men är en symbol från Oktoberrevolutionen 1917 då ett signalskott från båten var startkotten för stormningen av Vinterpalatset.

 Efter en fyrarätterslunch intagen på 40 minuter så bar det av till det gigantiska Vinterpalatset med Erimitaget. Fasaden ska ha varit röd innan revolutionen, men ändrades av boljesvikerna (varför kan man undra då rött annars var deras färg). Det är en gigantisk byggnad som ska ha byggts på endast åtta år, men när man har livegna medborgare så kan man bygga i en snabbare takt.

Redan i den första trappan så fick man en föraning om vad som väntade i inredningsstil, det fanns en viss överrepresentation av brons förgyllt med bladguld och en imponerande takhöjd.

 I de vackert smyckade taken hänger ett stort antal kristallkronor och andra ljuskronor (alla så klart i förgyllt brons) i olika storlekar.

 I det 800 kvadratmeter stora Tronrummet står Peter den stores tron från tidigt 1700-tal. Enligt guiden så kallades han för Peter den store eftersom han var 2,04 lång.

Erimitaget har en gigantisk konstsamling som är väldigt imponerande. Det finns bland annat två tavlor av Leonardo da Vinci (1452-1519). Ja, man fick fotografera så länge man gjorde det utan blixt.

 Det fanns även ett par  tavlor av den italienske konstnären Rafael (1483-1520)

Även Michelangelo (1475-1564) finns representerad med en staty. Det finns även en många tavlor av andra kända konstnärer som bland andra Rembrant, Goya, Picasso, Monet och Renoir. Dessutom så finns det en stor samling med porträtt av tsarer, tsarinnor och fältherrar, några av dem är målade av svenske Alexander Roslin.

Om man vill titta på allt som hänger framme så skulle man behöva avsätta några dagar. 90% av alla föremål och konstverk i Vinterpalatset är original, vilket beror på att man evakuerade så mycket man kunde till Uralbergen när den tyska armén närmade sig staden. Sedan har man lagt ner enorma summor på att restaurera palatset efter kriget. Det intressanta tycker jag är att boljevikerna inte bara behöll palatset efter revolutionen (det öppnades som museum väldigt snabbt) utan även lade ner en massa pengar på att restaurering då det faktiskt är en stor, vräkig symbol över den samhällsordning som de störtade.