Vi bodde på Hotell Moskwa som var ett gigantiskt hotell i en storslagen sovjetisk anda, på bilden syns bara en del av komplexet. Även om matsalen och receptionen verkligen andades sovjetiskt skrytbygge. I samma komplex som hotellet så fanns det även ett shoppingcenter, några restauranger och en tunnelbanestation.
Hotellrummet var helt ok, det fanns ett badrum med barkar, en bekväm säng, bord och två stolar, en tjock-tv med dålig bild och en ickefungerande fjärrkontroll (och väldigt många ryska kanaler, tittade lite på BBC World, CNN och tyska ZDF). Dessutom fick jag denna storslagna utsikt.
Tvärs över gatan från hotellet låg Alexandr Nevskij-klostret och det var trevligt att promenera omkring inne på klosterområdet där det var ett helt annat lugn än vid den stora gatan. På kyrkogården här ska bland annat Fjodor Dostojevskij ligga begravd, men jag orkade inte gå på något gravjakt på en kyrkogård där jag antagligen inte skulle förstå något på gravstenarna.
Dagen efter vi landade hade jag (och de fyra andra) anmält oss till en heldagsutflykt med stadsrundtur på förmiddagen och en guidning av Erimitaget/Vinterpalatset på eftermiddagen. Vår svensktalande guide Marina berättade under stadsrundturen en massa spännande saker från St Petersburgs historia. Marina pratade en väldigt bra svenska, något som hon lärt sig under sina studier vid Leningrads universitet. Ett av stoppen som vi gjorde var vid den magnifika Uppenbarelsekyrkan (även kallad Kyrkan på det spillda blodet), tyvärr hann vi bara se den från utsidan.
Vi stannade även till vid St Isaks-katedralen, vars gyllene kupol syns över hela staden och ända till sommarpalatset Peterhof några mil utanför stan (det kommer mer om Peterhof i del 2). Kupolen är (som allt annat gyllene i den staden) förgylld med bladguld.
Man har trots bland annat en långvarig belägring under "Det stora fosterländska kriget" (det vi andra kallar andra världskriget) behållit och restaurerat en stor mängd palats och fasader från 1700- och 1800-talen i de centrala delarna staden. Lite längre ut mot förorterna så känns det betydligt mer slitet.
Mitt emot universitetsområdet så finns det ett par kolonner som det ser ut som att figurerna går rakt igenom. Ibland tänder man även eldar på toppen.
Vi stannade även till vid pansarkryssaren Aurora som numera är ett museum, men är en symbol från Oktoberrevolutionen 1917 då ett signalskott från båten var startkotten för stormningen av Vinterpalatset.
Efter en fyrarätterslunch intagen på 40 minuter så bar det av till det gigantiska Vinterpalatset med Erimitaget. Fasaden ska ha varit röd innan revolutionen, men ändrades av boljesvikerna (varför kan man undra då rött annars var deras färg). Det är en gigantisk byggnad som ska ha byggts på endast åtta år, men när man har livegna medborgare så kan man bygga i en snabbare takt.
Redan i den första trappan så fick man en föraning om vad som väntade i inredningsstil, det fanns en viss överrepresentation av brons förgyllt med bladguld och en imponerande takhöjd.
I det 800 kvadratmeter stora Tronrummet står Peter den stores tron från tidigt 1700-tal. Enligt guiden så kallades han för Peter den store eftersom han var 2,04 lång.
Erimitaget har en gigantisk konstsamling som är väldigt imponerande. Det finns bland annat två tavlor av Leonardo da Vinci (1452-1519). Ja, man fick fotografera så länge man gjorde det utan blixt.
Det fanns även ett par tavlor av den italienske konstnären Rafael (1483-1520)
Även Michelangelo (1475-1564) finns representerad med en staty. Det finns även en många tavlor av andra kända konstnärer som bland andra Rembrant, Goya, Picasso, Monet och Renoir. Dessutom så finns det en stor samling med porträtt av tsarer, tsarinnor och fältherrar, några av dem är målade av svenske Alexander Roslin.
Om man vill titta på allt som hänger framme så skulle man behöva avsätta några dagar. 90% av alla föremål och konstverk i Vinterpalatset är original, vilket beror på att man evakuerade så mycket man kunde till Uralbergen när den tyska armén närmade sig staden. Sedan har man lagt ner enorma summor på att restaurera palatset efter kriget. Det intressanta tycker jag är att boljevikerna inte bara behöll palatset efter revolutionen (det öppnades som museum väldigt snabbt) utan även lade ner en massa pengar på att restaurering då det faktiskt är en stor, vräkig symbol över den samhällsordning som de störtade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar