Förutom heldagsutflykten med stadsrundtur och Vinterpalatset/Erimitaget (se del 1) på fredagen så hade jag bokat hela utflyktspaketet med utflykter på både lördagen och söndagen. Men eftersom jag var den enda som anmält mig till de utflykterna så blev det en lätt effektivisering då jag och guiden gjorde båda på lördagen. Vi började med att åka besöka Katarinapalatset, ett sommarpalats som ligger i staden Pusjkin (ja, den är döpt efter författaren, tidigare hette den Tsarskoje Selo). Palatset byggdes av Peter den stores gemål Katarina I.
Även i det här palatset har man använt en hel del bladguld för att dekorera rummen, om jag fattade saken rätt så var det förgylld lind den här gången. Den stora salen är cirka 900 kvadratmeter. Att ha en egen guide som visade en runt var en annan sorts upplevelse än att gå runt i grupp och jag kände mig inte särskilt avundsjuk på de stora grupperna som också var där.
Det vore inte fel med en gyllene korridor. Om jag skulle bli snuskigt rik någon gång så funderar jag på att bygga ett hus med en gigantisk gyllene sal och en gyllene korridor. I Katarinapalatset finns även ett rum där väggarna är täckta med bärnsten, men det var det enda rummet med fotoförbud.
Katarinapalatset är omgivet av en stor park med bland annat en stor anlagd damm och huset på bilden som kallas för Grottan och där man kan höra museets manskör sjunga ett stycke eller två. Guiden lyckades tajma in det så att vi fick höra dem sjunga ett stycke. Kören bestod av sex män i olika åldrar (och storlekar) som alla var klassiskt skolade och sjöng väldigt vackert. I likhet med Vinterpalatset så skadades Katarinapalatset under andra världskriget och har blivit restaurerad till sina forna glans.
Efter Katarinpalatset så körde vår chaufför oss till det andra utflyktsmålet för dagen, Peter den stores sommarpalats Peterhof som ligger vid Finska viken. På vägen stannade vi för att äta lunch, vilken även denna dag bestod av fyra rätter servade på 40 minuter. På Peterhof var vi inte inne i själva palatset eftersom den stora begivenheten är den södra trädgården med sina 180 fontäner, vars vatten inte återvinns eftersom det är trycket från en källa som ligger högre upp som gör att vattnet sprutar.
Från själva huvudpalatset, nedanför trappan så går en kanal ner till Finska viken som ursprunglingen användes av besökare för segla hela vägen fram till palatset. Alla fontäner är gjorda av förgyllt brons och eftersom de försvann eller förstördes under andra världskriget så är de kopior av originalen. I ett försök att rädda skatterna så begravde man många fontänfigurer i jorden, men det verkar ha varit en strategi som fungerade så där eftersom man fått göra nya figurer. Även det här är ett palats som förstördes och har restauerarats, Fråga mig inte varför man la alla dessa pengar på att återställa alla dessa vräkiga symboler för tsarväldet. Det borde ha funnits annat att lägga pengarna efter kriget, som typ mat till folket (fast å andra sidan så skapade man arbetstillfällen genom restaureringarna).
Den stora fontänen i mitten har en tjugo meter hög vattenstråle och föreställer Simson som bänder upp lejonets gap. Simson symboliserar Peter den store och lejonet Karl XII och det är en symbol för Rysslands seger över Sverige vid slaget Poltava 1709. Egentligen så är hela palatset en symbol över Rysslands seger i Det stora nordiska kriget. Av någon anledning så fanns det inga minnesmärken över slaget om Narva.
Till vänster om fasaden kan man se slottskyrkan med de förgyllda fem kupolerna som är karaktäristiska för de rysk-ortodoxa kyrkorna (den stora symboliserar Jesus och de små apostlarna).
Palatsfasaden med kanalen från det andra hållet, bilden är tagen på en bro över kanalen som är av senare datum.
Självklart så finns det en staty av självaste Peter den store på Peterhof. Om man kastar mynt och de landar i hans stövelskaft så går ens önskningar i uppfyllelse.
Under resans sista dag fick jag röra mig på egen hand i staden (så länge jag hann tillbaka till hotellet innan skjutsen till flygplatsen gick). Efter att ha gått omkring det gigantiska varuhuset Gvosny Dvor så ägnade jag mig åt en favoritsysselsättning på stadssemestrar, läsning i park. Den här gången blev det vid statyn av författaren Alexandr Pusjkin (enligt guiden den viktigaste författaren i den ryska litteraturen) som står på Konsternas torg.
Det kändes som att jag inte kunde åka till Ryssland utan att komma hem med lite vodka, det blev 1,5 liter och en liter vin. Den totala kostnaden blev cirka 200 kronor. Vinet kostade cirka 20 kronor och var inte värt pengarna eftersom det (som befarat) smakade tämligen äckligt och surt.
Med tanke på alla regler Ryssland har när man ansöker om visum så kändes det inte riktigt som att de egentligen inte vill ha några turister ocj jag befarade att det skulle vara svårt att komma in i landet. Det visade sig dock att det var mer krångligt att komma ut igen. Fyra passkontroller, en hel del väntan och inte så jättetydlig information i huvudsak på ryska så blev vi utsläppta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar