För inte så länge sedan läste jag Kate Mortons I det förflutna
som jag gillade, läs mer här, och när jag upptäckte att det fanns en till av
Mortons böcker tillgänglig i pocket så var jag snabb att klicka hem Den glömda
trädgården eftersom jag tänkte att det skulle passa bra som semesterbok (ibland
är alla ursäkter för att motivera bokinköp bra). Precis som jag trodde så
passade Den glömda trädgården utmärkt för läsning på resande fot, den här
gången på tåget till Arlanda och på hotellrummet i St Petersburg medan jag
återhämtade mig från alla intryck från dagens utflykter.
I likhet med I det förflutna så utspelar sig Den glömda
trädgården till stor del på den engelska landsbygden under 1900-talets första
del. Den här historien börjar 1913 när man hittar en liten flicka med en vit
koffert på ett passagerarfartyg som kommit till Australien från England, hon
har blivit satt på båten av en mystisk kvinna som hon kallar Sagoberätterskan.
1975 återvänder Nell till England för att försöka hitta sanningen om vem hon är
och vilka som är hennes familj. Sökandet tar henne till Blackhurst Manor, ett
herresäte med en gåtfull historia längs Cornwalls vindpinare kusk. När Nell dör
2005 så hittar hennes barnbarn Cassandra två överraskningar bland hennes
tillhörigheter, en sagobok skriven av en författare som försvann mystiskt i
början av seklet och ett hus i Cornwall. När Cassandra börjar nysta i
mormoderns förflutna få hittar hon släkthemligheter som varit gömda i närmare
ett sekel.
Den glömda trädgården är en trevlig och välskriven
berättelse som fungerar utmärkt som en må bra-bok. Mortons drag att låta
historien hoppa fram och tillbaka i tiden fungerar utmärkt och gör att berättelsen
håller taget om en och drar in en så att det är svårt att lägga ifrån sig
boken. Jag vill verkligen läsa mer av Kate Morton och har siktet inställt på Dimmornas lek som finns att låna på biblioteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar