Sedan jag för några år sedan läste den tyske författaren Uwe
Timms bok Upptäckten av currywursten så har jag läst de böcker av honom som
kommit ut på svenska och har uppskattat dem. En trevlig sak med Timms böcker är
att de är ganska korta, vilket ger en känsla av att texterna är väl
genomarbetade och att allt onödigt är bortskalat.
Till skillnad från de två tidigare böckerna av Uwe Timm som
jag läst, Upptäckten av currywursten och I skuggan av min bror, så är Vännen
och främlingen inte en skönlitterär bok. Vännen och främlingen är en personlig
bok om Timms liv berättat utifrån hans vänskap med Benno Ohnesorg, som 1967
sköts i huvudet av en polis under en demonstration i Berlin. Timm och Ohnesorg lärde
känna varandra på ett vuxengymnasium där de båda läste in sin studentexamen och
under de två åren på skolan stod de varandra väldigt nära och hade gemensamma
intressen inom litteratur, musik, filosofi och skrivande. Nu ungefär 40 år
senare försöker Timm förstå vännen som han tappade kontakten med när de gick vidare
till olika universitet och hur han som inte var politiskt intresserade hamnade
på en demonstration där han dödas. Det här även en historia om ett sårat
Tyskland där olika generationer ställdes mot varandra i försöken att läka såren
efter andra världskriget som försvåras av att en hel del av de gamla ledande
nazisterna fortfarande har höga poster i samhället.
Vännen och främlingen är en välskriven bok som berättar ett
stycke samtidshistoria, men jag tycker att det något som fattas jämfört med
framförallt den förra boken I skuggan av min bror. Jag tror att det har att
göra med formatet, att Timm har valt att skriva boken som en biografi gör att boken blir lite stelare. Även om Vännen och främlingen är en bra bok, så
tycker jag nog ändå att I skuggan av min bror (som behandlar ungefär samma
period) är snäppet vassare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar