I ett försök att komma in i gemenskapen i den lilla franska
byn så följer den unge Tristan med tre män på en jakttur, trots att han inte
känner sig riktigt bekväm med situationen då han aldrig tidigare dödat något
djur. När Tristan av misstag råkar skadeskjuta en kanin stoppar han den i
jaktväskan och beordrar den att leva, med en känsla av att om kaninen lever så
är allting möjligt. När en av de äldre jägarna ramlar ner i ett gammalt gruvhål
stannar Tristan kvar vid hans sida medan de andra två går efter hjälp. När en
storm börjar dra in över himlen påminner kaninen honom om att gångarna kan både
de skydd och vara farliga. Medan stormen tilltar så börjar Tristan se tillbaka
på sitt liv, samtidigt så försöker kaninen förstå vad det innebär att vara en
människa.
Agnès Desarthes andra roman på svenska, Jaktturen, är en oerhört charmig historia om en ung man som
försöker passa in, om kärlek och vänskap. Dessutom så tycker jag att det blir
extra trevligt med den kloka kaninen som pratar med Tristan. Det är en väldigt
trevlig bok som varmt rekommenderas. Att den dessutom så är den ganska tunn
(164 sidor) är extra trevligt denna tegelstenshöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar