I tisdags var jag på bio och såg den nya dokumentären om
Kurt Cobain, Montage of Heck, denna
man som kommit att bli en symbol för min ungdom. Det första som slog mig när
jag kom in i biosalongen var att publiken var betydligt yngre än jag väntat
mig, de flesta såg ut som att de knappt var födda när Nirvana slog igenom och
att jag för en gångs skull höjde medelåldern. Innan jag såg dokumentären så
hade jag hört och läst en hel del positivt om den och den skulle skilja sig
från andra rockdokumentärer. Det är en bra och intim dokumentär om en av vår
tids största rockikoner berättad av hans efterlämnade anteckningar, teckningar,
bandupptagningar och intervjuer med dem som stod honom allra närmast i livet. Det
är också en 2,5 timme lång film om en plågad själ som mådde dåligt nästan hela
livet och som inte var beredd på att bli en talesperson för en hel generation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar