Lagom till min minisemester i huvudstaden så läste jag att
det skulle öppna en ny utställning i Världskulturmuseet lokal Bergrummet som
verkade vara intressant. Utställningen handlar om den kinesiska staden Luoyang
som under Tang-dynastin på 600- och 700-talen var en miljonstad som var en
handelsstad som präglades av en mångkulturell och kosmopolitisk karaktär. Det
var även under den här tiden som Kina hade sin enda kvinnliga kejsare, Wu
Zetian. Det var väldigt fascinerande att se alla dessa porslinsföremål som
fortfarande efter 1400 år är intakta och ser nästan nytillverkade ut. Det är
lite märkligt att när man i Kina massproducerade stora och komplicerade porslinsfigurer
så ägnade vi i Norden åt att knacka runor i stenar.
Tang-dynastin anses vara guldåldern för kinesisk poesi och
det fanns ett krav på att man var tvungen att kunna skriva poesi för att kunna
bli ämbetsman hos kejsaren. En av de främsta poeten var Bo Juyi och under
utgrävningar i hans trädgård har man hittat några leksaker som man kunnat knyta
till hans barn.
1 kommentar:
Vilken härlig liten resa du verkar ha gjort. Både favoritförfattare och en häftig utställning. Blir lite avundsjuk
Skicka en kommentar