Istider

När en gammal sjuk kvinna hittas död i sitt badkar, fullt påklädd och med uppskurna handleder så är det många som tror att det handlar om ett självmord. Det enda beviset för att skulle kunna vara något annat är att någon i närheten av kroppen har ritat en märklig symbol som påminner om en giljotin. När kommissarie Adamberg kopplas in på utredningen så visar det sig snart att det finns fler dödsfall som ser ut som självmord och som har samma tecken på mordplatsen. Den allt mer komplicerade utredningen tar Adamsberg och hans kollegor från Paris gator till en dimmig ö utanför Islands kust som hemsöks av en gengångare, en ”afturganga”, och till ett hemligt sällskap som hyllar Robespierre och den Franska revolutionen.

Istider är den sjunde på svenska av den franska deckarförfattarinnan Fred Vargas och den första boken som jag läser av henne. Jag vet att det är fel att börja med den sjunde boken i en serie, men boken är en del av Sekwas klik-abonemang och hade boken inte ingått där så hade Vargas troligtvis fortsatt vara en författare som jag hört talats om men inte läst. Nu när jag läst Istider så är jag väldig glad över att ha stiftat bekantskap med Vargas för att det här är en bok som är riktigt bra och som jag blev helt uppslukad av. Förutom att berättelsen håller hela vägen fram (trots en del märkligheter på vägen) så är har boken ett underbart språk. Det här var mitt första möte med den lite udda kommissarie Adamsberg, men det är inte mitt sista eftersom jag nu är sugen på att läsa de sex tidigare böckerna.