Jag är
inte något större fan av Alex Schulman och tycker ofta att det han skriver är
nedlåtande, föraktfullt mot de som inte tycker som honom och ibland rent elakt.
Även om jag hört en del bra saker om Schulmans självbiografiska roman Glöm mig, så hade jag inte en tanke på
att läsa den innan jag fick tillsammans med de övriga nominerade böckerna till
Årets bok. Schulman skriver i bokens inledning att det här är hans berättelse
och att hans två bröder kan ha upplevt det hela annorlunda. Det är en väldigt
utlämnande bok om att växa upp med en alkoholiserad mamma och hur han försökte
hantera situationen både som barn och som vuxen. Det är en berättelse om tre
bröder som bitvis for väldigt illa och som gjorde allt för att dölja mammans
drickande för omgivningen. Efter att ha läst boken känner jag mer sympati för
Schulman efter det som han gått igenom. Dock så kommer jag inte att läsa flera
böcker av honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar