Krig och fred

Krig och fred är en episk berättelse som utspelar sig mellan 1805 och 1813 och där vi får följa de adliga släkterna Bezuchov, Bolkonskij och Rostovs inblandning i de historiska händelser som präglar Ryssland under det tidiga 1800-talet. Romanen inleds med att vi kastas in bland societeten i Petersburg med deras fester, intriger och namnsdagsfiranden. Här finns Pierre Bezuchov, en ung man som trots att han är oäkta son till greven Bezuchov är den som kommer att ärva hela faderns förmögenhet, som nyligen återvänt från utlandet och som beskrivs som stor, tjock och med en avsaknad av social kompetens. Pierre är en i grunden godhjärtad ung man som vill väl, men när han försöker göra tillvaron bättre för sina livegna bönder istället gör att de får de sämre utan att han förstår det. Här finns även Pierres gode vän Andrej Bolkonskij som lämnar sin unga, gravida hustru hos sin buttre far och systern Maria när han ger sig ut i kriget, där han kommer att stå öga mot öga med Napoleon. I familjen Rostov finns den unga och vackra Natasja som har lätt för att förälska sig i olika män. Natasjas äldre bror Nikolaj går med i armén som en ung man och får uppleva krigets fasor vid slaget vid Austerlitz. De tre familjernas öden kommer sedan att vävas in i varandra på olika sätt.

Krig och fred är den tjockaste bok som jag någonsin har läst och mest troliga är att jag inte heller kommer att läsa någon bok som är tjockare än den här. Denna massiva roman är 1816 sidor lång och uppdelad i fyra delar, som alla motsvarar en normaltjock roman på en bit över 400 sidor. När jag tittar på romanens omfång känns det som att den in borde behöva vara så tjock och att den rent teoretiskt borde kunna ha bantats ner till hälften. Men när jag läste boken upplevde jag inte att den var för lång och det fanns få delar som jag tyckte var onödigt långa. Dock fanns det ett annat tempo i den andra delen, mycket beroende på att den utspelar sig över en längre tidsperiod, 1806–1812, medan de tre övriga delarna avhandlar totalt 3 år.

Leo Tolstoj visar här prov på sin skicklighet som författare när han skapat en roman som så här 150 år senare (boken gavs ut 1865–1869) fortfarande håller läsare i sitt grepp och där det emellanåt förekommer en liten cliffhanger som gör att genast vill ta sig an nästa del. Även om det kryllar av karaktärer i boken (och det kan vara svårt att hålla reda på alla, särskilt när de ryska namnen har flera olika varianter) och många av dem kommer och går och kan vara borta ur handlingen i ett par hundra sidor så tyckte inte jag att det var särskilt svårt att hålla reda på dem. Den här utgåvan är en nyöversättning av Barbara Lönnqvist, som gjort ett utmärkt arbete med att hålla texten levande. Det här är även första gången som det kommer en fullständig översättning på svenska.

Sammanfattningsvis så är Krig och fred en storslagen roman som helt klart är värd att läsa och en berättelse som jag kommer att bära med mig länge.

Lind & Co skickade boken