Em

 

I april 1975 inleds Operation Babylift där USA evakuerar tusentals föräldralösa barn från Vietnam i samband med att de lämnar landet efter det långa kriget. Vilka var de här barnen och vad hände med dem efteråt?

Em är den fjärde romanen från den vietnamesfödda författaren Kim Thúy och i likhet med de tidigare romanerna Ru, Mãn och Vi har inspirationen hämtats från Vietnamkrigets inverkan på sydvietnamesiska civilbefolkningen och de som flydde från krigets fasor för att börja på nytt i ett annat land. Thúy väver ett intrikat mönster mellan de olika karaktärernas på ett sätt som inte märks helt förrän i slutet av berättelsen. I vanlig ordning så har Thúy skrivit en poetisk roman som innehåller väldigt mycket på ganska få sidor.

Vi

Vi är namnet på berättaren i boken, hennes fullständiga namn är Bao Vi och den bokstavliga översättningen är ”Dyrbara pyttelilla mikroskopiska”. Som den yngsta i syskonskaran med bara äldre bröder är hon den som förväntas ta hand om bröderna och föräldrarna. Hela hennes tillvaro ändras när Vi tillsammans med sin mamma och bröderna flyr från Vietnam, medan pappan blir kvar, och hamnar i Kanada, där de bygger upp ett nytt liv. Vi väljer att gå sin egen väg istället för att läsa till läkare som hennes familj tycker att hon ska göra.

Vi är Kim Thúys tredje roman och i likhet med de två tidigare romanerna Ru och Mãn så har Thúy använt sig av sina erfarenheter som båtflykting från Vietnam. Det här har för mig varit vårens mest efterlängtade bok eftersom jag varit väldigt förtjust i de två tidigare böckerna, och som tur är slipper jag bli besviken. Det är en väldigt bra berättelse om drömmar, dubbla identiteter och om att hitta sin egen väg genom livet. 

Mãn

Mãn är en berättelse om en kvinna och hennes tre mödrar, den som födde henne, den som matade henne och den som uppfostrade henne. Det är också en berättelse som utforskar kärlek och möjligheterna att få en bättre tillvaro genom att lämna det krigshärjade Vietnam för Kanada tillsammans med en man som egentligen är en främling. Det är även en berättelse om mat och de minnen som smaker kan väcka.

 

Det var inte så många veckor sedan jag läste Kim Thúys första roman Ru och tyckte väldigt mycket om den. Mãn behandlar lite samma teman om att lämna ett krigsskadat Vietnam för att sedan försöka passa in i en ny tillvaro i Kanada, även om det den här gången sker med flygbiljett och inte som båtflykting. Det är en berättelse med ett vackert och ganska återhållsamt språk. Kapitlen är korta och har en beskrivning både på vietnamesiska och svenska (franska i originaltexten), det är en detalj som inte kom med när jag läste Ru på Letton. Mãn betyder för övrigt "full av lycka" eller "att det inte finns något mer att längta efter", eller "att alla önskningar har gått i uppfyllelse".

Ru

Ru är Kim Thúys självbiografiska roman som blivit hyllad överallt och som jag nu har läst långt efter alla andra (känns det som i alla fall). Kim föddes in i en välbärgad sydvietnamesisk familj, men efter kriget och Nordvietnams övertagande så flydde familjen till Kanada via Malaysia när hon var tio år. Det är trettio år senare som Kim skriver sin historia och hon låter ett minnesfragment leda till ett annat utan att bry sig om kronologin. Det är en berättelse om kriget, kommunisternas övertagande, flykten med båt över Siambukten, flyktinglägret i Malaysia, kampen för att försöka passa in i det nya samhället och hur livet blev trettio år senare då hon har man och två barn. Ordet ”ru” betyder ”vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska, och även ”bäck” på franska.

 

Det är alltid en risk att läsa en bok som blivit så hyllad från alla håll, då det kan leda till att förväntningarna blir för höga och boken känns som en besvikelse. Ru är inte en sådan bok, den är precis så bra som allt jag hört och läst om den. Att boken är så pass kort gör den bara starkare då det blir avskalat så att det bara är det mest väsentliga kvar. Jag kommer definitivt att läsa Kim Thúys andra bok Mãn snart.