Tre på tre 2013

Ifjol var jag med i Pocketlovers Tre på tre-utmaning och lyckades läsa alla tre böckerna. Så nu när det blir en nu upplaga så tänkte jag hänga på även i år. Den här gången planerar jag att läsa 3x DCI Alan Banks och det blir de tre äldre titlarna som jag fortfarande har olästa

Wednesday’s child

Dry bones that dream
Innocent graves

Som bonus lär det även kunna bli den nya boken Children of the revolution

Past reason hated

Ett par dagar innan jul så hittas Caroline Hartley mördad i sitt hem av sin sambo Veronica Shildon och fallet hamnar på DCI Alan Banks bord. När polisen tittar närmare på offret så hittar de inga misstänkta som passar in, men det visar sig att det finns en del frågetecken kring Carolines liv innan hon flyttade till Eastvale.

 

Past reason hated är en hygglig deckare med en föredömligt enkel mordgåta, ett offer och en del misstänkta och ledtrådar som följs upp med skiftande resultat. Peter Robinson visar att han har en förmåga att skriva bra deckare, även om den del av böckerna som kom senare har en del onödiga utvikningar.

 

När jag för några veckor sedan läste The Hanging valley störde jag mig på att poliserna drack lite väl mycket i tjänsten, och det är inte bättre i den här boken. Till exempel så förhör Banks och en annan polis en kvinna som farit med osanning på en pub där alla tre dricker whiskey, och Banks som kör tar sedan en till. På julafton avlöser Eastvales poliser varandra så att alla hinner få i sig några pints innan det är dags att göra helg. När DCI Banks förhör vittnen och misstänkta i deras hem verkar han alltid tacka ja till det som bjuds, vare sig det är kaffe, te (oftast är det kvinnor som erbjuder sig att göra en kanna te, en gång bjöds det även på nybakat bröd), vin, portvin eller whiskey.

Tematrio - Historiskt

Så här skriver Lyran; Det pratas en hel del i bokbloggosfären om den kommande stora historiska romanen Wolf Hall, och historiskt kan väl vara ett passande tema så här i högsommarvärmen. Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!

Även om jag har ett stort historieintresse så läser jag inte så många historiska romaner, bland annat för att jag vill ha fakta och inte spekulationer när det kommer till historia. Jag har i alla fall fått ihop en trio.

Svärdet och spiran av Ken Follett - en rejäl tegelsten (min pocketutgåva är 1064 sidor) om ett katedralsbygge i England och i katedralens skugga finns det berättelser om kärlek, svek, krig och maktkamper. Det intresse som jag har av gotiska katedraler blev inte direkt mindre av att läsa om bygget av en av de.

Upplösning av C J Sansom - den första boken om Matthew Shardlake, som är en puckelryggig advokat i 1500-talets London. Den här boken utspelar sig 1537 i dyningarna efter den engelska reformationen och kung Henrik VIII håller på att upplösa klostren och när ett av sändebuden hittas mördad skickas Shardlake dit med sin medhjälpare för att lösa mordgåtan.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg - den första delen i en planerad trilogi om Maj som utspelar sig under ett år i slutet av 1930-talet. Maj är arbetarflickan som gifter sig med en man från en av Örnsköldsviks finare familjer efter en oplanerad gradivitet och som bestämmer sig för att bli en oklanderlig hemmafru. Det är märkligt att en bok som handlar om hushållsbestyr kan vara så svår att lägga ifrån sig.

Bokbloggsjerka 26 – 29 juli

Det är fredag och endast åtta arbetstimmar kvar till del två av semestern och det är så klar även dags för en ny bokbloggsjerka.

Ge exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Min nya faoritförfattare Sara Lövestam
Vilhelm Moberg har skapar många intressanta karaktärer (inte bara i utvandrarna)
Hanne-Vibeke Holst
Maria Gripe

Utvandrarna

Det känns som att jag tipsar om Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos i tid och otid och även om jag har den nya fina pocketutgåvan hemma i bokhyllan så kommer jag inte att läsa om dem på länge. Jag har läst böckerna en gång och lyssnat på ljudböckerna en gång (och lyssnat på skivan med musikalen hur många gånger som helst) så jag har en bra koll på historien. Däremot så har min mamma just läst om böckerna för första gången sedan tidiga tonåren i mitten av 1960-talet efter att jag gett dem till henne i födelsedagspresent (vi har nu varsin uppsättning som vi gett varandra i födelsedagspresent). Mamma har ägnat årets semester åt Utvandrarna och levt i Karl Oskars och Kristinas värld utan att ens titta på andra böcker. Det har de senaste veckorna trillat in rapporter om gråt (Anna dör efter att ha ätit korngrynsgröten) och sjösjuka (när det stormade på havet). Jag har frågat saker som om Karl Oskar slaktat oxen för att rädda Johan än (dit hade hon inte hunnit då). En intressant sak som jag upptäckt med episoden med oxen är att det är något som även de som inte läst böckerna och knappt sett filmerna har koll på.

 

Även den sista halvan av den fjärde boken, Sista brevet till Sverige, upplevdes som segare och inte fullt lika bra som de andra böckerna så har det varit en fantastisk läsupplevelse med ett underbart språk. En anledning till det är nog att Moberg själv hann ledsna på berättelsen medan han skrev den sista delen och det tog honom ändå tio år att skriva hela sviten. Karl Oskars och Kristinas äktenskap innehåller mycket kärlek, ömhet och respekt för varandra. Sedan så finns historien om Karl Oskars yngre bror Robert som är mer av en drömmare och som lämnar det hårda bondelivet för att söka lyckan på guldfälten tillsammans med vännen Arvid. Några som däremot tar en liten plats är barnen, de har knappt några repliker alls i böckerna. Något som skulle kunna bero på att om barnen fick ta en lika stor plats som de vuxna så skulle persongalleriet och berättelsen svälla ut över alla gränser och det skulle vara omöjligt att hålla reda på alla karaktärer och deras bihistorier.

 

Sammanfattnings vis så är det en svit med böcker som fortfarande är värda att läsa och som håller en genomgående hög kvalitet.

Begravda elefanter

 

 Den nyzeeländska stå upp-komikern Al Pitcher som numera bor i Sverige kom förra året ut med fotoboken Begravda elefanter. Boken består av lite mer än 100 bilder som fångar det komiska som finns runt omkring oss i vardagen och ger det en tvist med klockrena formuleringar. Al Pitcher har även en blogg där han lägger upp bilder varje dag. Det är en rolig liten bok att bläddra i och fnissa åt.

flickan

När vi först träffar flickan (vars namn inte nämns i boken) är hon 12 år gammal och kommer från en dysfunktionell familj. Mamman har ett häftigt humör och delar ut både fysiska och psykiska straff till höger och vänster medan pappan bara dyker upp periodvis. Flickan brukar leka med sin lillebror, men efter en olycka så blir han annorlunda. Flickan ägnar dagarna åt att skolka, snatta, ljuga och rymmer hemifrån, vilket till gör så att hon hamnar på ett barnhem.

Flickan är en ganska hemsk berättelse om en uppväxt i det forna DDR och om det sociala arvet som ärvs mellan generationerna. Det finns ett bra flyt både i språket och översättningen som gör att boken trots allt blir ganska lättläst.

Den finns att köpa här och här

Minifjällsemester

Den här helgen tillbringade jag i släktens stuga, vilket är en liten oas av lugn och ro, även om den inte är överdrivet modern (tänk fritidshusstandard anno 1966).

I stugan finns bland annat en av mina absoluta favoritläsplatser, vilken även råkar vara en av de ytterst få bekväma sittplatserna. Eftersom det inte är så mycket att göra på jobbet så här års, så kunde jag flexa ut lite tidigare i fredags vilket gjorde att helgen kändes extra lång. Vädret lämnade dock lite övrigt att önska, säga vad man vill men 10 grader, regn och blåst är inte vad man vill ha i juli. Helgen innehöll även en lyxig frukost och flera timmar i olika bassänger på en spaavdelning. Och så klart en del läsning och alfapetspelande.

Déjà vu

Eftersom jag läst nästan alla av Peter Robinsons böcker om DCI Alan Banks, så tänkte jag försöka läsa de fem som jag inte läst (eller det är fyra kvar sedan jag läste The Hanging Valley). Just nu håller jag på med Past reason hated och början av boken har kännts väldigt bekant, men utan att jag riktigt känner igen historien. Antingen är det så att jag börjat på boken en gång tidigare och gett upp, eller så beror det helt enkelt på att det är den sjuttonde boken om DCI Banks som jag läser (den tjugonde totalt av Peter Robinson) och att de till viss mån liknar varandra. Förutom de böcker som jag har olästa från första halvan av 1990-talet så ser jag även fram emot den nya boken, Children of the revolution, som kommer i augusti.

Bokbloggsjerka 19 – 22 juli (2 frågor)

Det är äntligen fredag och dags för en ny bokbloggsjerka, den här gången med två frågor.

Två frågor till er som älskar bokomslag: Vilka bokomslag tycker du matchar bokens innehåll bäst/sämst? Vilket/vilka bokomslag tycker du bäst/sämst om och varför?

Även om ett tilltalande bokomslag kan spelar en viss roll när det kommer till att titta närmare på en bok som jag inte känner till, så är omslaget inte avgörande för om jag kommer att läsa boken eller inte.

Den enda gång jag känt mig provocerad av ett fult och obegripligt bokomslag var när jag läste Bernhard Schlinks Högläsaren för några år sedan. Boken var helt underbar, men det blåa omslaget med den målade bilden av den svarta personen är helt obegriplig då det inte har någonting med boken att göra.

Bokomslag som jag däremot är väldigt förtjust i är de broderade omslagen till nyutgåvan av Vilhelm Mobergs Utvandrar-epos, de är både vackra och säger en del om vad böckerna handlar om.