Nu har äntligen P1s bokcirkel dragit igång och jag blev bara en dag sen med att läsa klart den första tredjedelen av August Strindbergs En dåres försvarstal (jag kom igång lite sent). När jag idag satt på jobbet och lyssnade på pod-versionen så var min första tanke att jag och panelen inte läst samma bok, och definitivt inte samma del av boken. Det kan bero på att jag inte hunnit vakna riktigt ordentligt (vissa dagar har en längre startsträcka än andra), att jag inte varit fullt så fokuserad på det jag läst som jag trott eller att jag helt enkelt är korkad. Jag tycker nog inte att jag inte är så korkad så att det är det som är förklaringen. Panelen började med att säga att boken handlar om Axel och Maria, vilket kom som en överraskning för mig som tänkt på att det är väldigt få namn i boken. När jag börjar bläddra i boken så ser jag att namnen står på sidan i Märta Tikkanens förord, som jag inte läst eftersom jag tycker om att läsa böcker med ett öppet sinne. Senare såg jag att även namnet Maria förekommer på ett par ställen i texten, men att jag inte lagt det på minne. Det kvinnonamn som jag däremot lagt på minnet är Selma, men vem hon är i berättelsen har jag inte lyckats luska ut. Även om jag och panel till än så länge bara läst en tredjedel av boken så kändes de som att panelen gått sakerna lite i förväg med den kommande skilsmässan som inte hänt än. Det beror antagligen på att En dåres försvarstal handlar om August Strindbergs äktenskap med Siri von Essen, ett förhållande som inleddes när Siri fortfarande var gift med friherren Wrangel, som hon även hade en dotter med. Siri skiljde sig senare för att kunna förverkliga drömmen om att bli skådespelerska. Det är denna skilsmässa som jag tycker att panelen tar ut i förskott då jag inte upplevde att den kommit på tal än i boken, även om det är uppenbart att det finns ömsesidiga känslor mellan huvudpersonerna Axel och Maria (samtidigt som Marias make har ett förhållande med hennes kusin Bébé).Än så länge så gillar jag En dåres försvarstal och jag tycker att den är mycket bättre än till exempel Röda rummet (som jag tycker är en ganska tråkig bok). Språket är fantastiskt, livfullt och gör att jag inte vill lägga ifrån mig boken. Jag läste Lena Einhorns Siri i höstas (jag har skrivit om den här) och jag slås av att de båda böckerna har samma upplägg när det gäller hur de träffades, vilket ju kan bero på att det är samma äktenskap som behandlas. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen och återkommer med del två och kanske del tre, beroende på om jag läser den i min takt eller bokcirkelns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar