Jag har nu kommit fram till den tredje och sista delen i rapporteringen
om August Strindbergs En dåres försvarstal som jag läser tillsammans med P1s
Bokcirkel. Del 1 finns här och del 2 finns här.
Även om En dåres försvarstal är en skildring av äktenskapet
mellan August Strindberg och Siri von Essen så är det bara den sista
tredjedelen av den lite drygt 300 sidor långa boken som behandlar själva
äktenskapet. Det hela börjar positivt med meningen ”Vilken outsäglig lycka att
vara gift!” och en beskrivning av äktenskapets lycka. Men säg den lycka som
varar, redan på sidan efter så uppstår de första slitningarna då den förtidigt
födda dottern dör efter ett par dagar och romanens Maria låter hunden från
hennes äktenskap med baronen flytta in. Romanens berättarjag Axel blir
svartsjuk på hunden som han anser blir bortskämd och får komma hustrun närmare
än han själv (dessutom så bajsar den lite överallt). Marias nära relation till
hunden (som förövrigt beskrivs som ett monster med rinnande ögon av den
hundhatande Strindberg) och en nära relation med en väninna är starten på den
nästan paranoida svartsjuka som kommer att plåga Axel under hela äktenskapet på
ett bitvis obehagligt sätt. Att Maria är otrogen är Axel övertygad om och han
misstänker att hon varit med många olika personer, både män och kvinnor. När
barnen kommer så börjar han fråga sig om det verkligen är han som är fadern.
Bokcirkelns panel är inne på att det är en psykisk misshandel som vi läser om
och jag håller med om det, även om berättaren själv verkar vara omedveten om
det. Axels försök att få Maria att framstå som galen slår snett eftersom det i
stället är han som är den som är galen.
En dåres försvarstal är en bok som är skriven på ett
speciellt sätt eftersom den skrevs av August Strindberg på franska och den här
översättningen till svenska är gjord 1976 av Hans Levander utgår från
originalmanuskript. Strindberg själv ville inte att boken skulle komma ut i
svensk översättning och motarbetade de som ändå publicerade boken på svenska.
En dåres försvarstal är i vilket fall som helst en bok som är väl värd att
läsa, språket är underbart och man kommer verkligen berättaren Axel in på
livet, även om det inte är många åsikter som vi delar. Det är en berättelse om
ett äktenskap som innehåller både kärlek och hat och som till slut leder till
skilsmässa. Romanen slutar på ett bra sätt med meningarna; ”Nu är historien
slut, Älskade. Jag har hämnats; vi är kvitt…”
Även om P1s bokcirkel fortsätter med ett par kortare
berättelser av Strindberg, så kommer jag att ägna mig åt annan litteratur
framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar