Den nya boken Kurt kurir har en gul lapp på omslaget som
talar om att boken är ”54 % tjockare + 25 fotnoter nästan utan tillägg på
priset”. Det framgår dock inte vad den är 54 % tjockare än, men jag tycker att
det är trevligt med fotnoter i böcker. En sak är i alla fall säker, Kurt kurir
är många procent bättre än Kurt i Kurtby.
Det är kris i Norge, landet är på väg att delas. Befolkningen
i Nordnorge har tröttnat på att deras skattepengar används till att betala för
operahus och genusforskning. Under ledning av upprorsledaren Hektor Helleføkk
försöker befria Nordnorge med slagordet ”Två länder, två folk!”. Det finns
nästan inga kommunikationer, telefonledningarna och internet är blockerade,
vägar och järnvägar har blivit saboterade och landet är i verklig kris. Kurt får
i uppdrag att som en hemlig kurir ta sig över gränsen till Nordnorge för att
överlämna ett väldigt viktigt meddelande. Ett uppdrag som är lika farligt som
det är viktigt och det resan blir en kamp på liv och död för att ena Norge.
Det finns två saker som gör att böckerna om Kurt fungerar
även om man är 30+ och inte tillhör den tänkta målgruppen
(biblioteksklassificeringen är Hcf) och det är kombinationen av Erlend Loes
text och Kim Hiorthøys bilder. Som vanligt när det handlar om Loe så är själva
berättelsen lätt absurd och har en hel del blinkningar som till vuxna. Kim
Hiorthøys teckningar blir ett med texten i sin enkelhet där alla karaktärsdrag
dras till sin spets. Kurt kurir är en ganska bra äventyrsberättelse för barn
och som enligt uppgift har de som läst Jules Vernes Tsarens kurir 15 %
roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar