Igår recenserade jag Victoria Larssons debutroman Ett norrländskt trauma om den
sextonåriga Veronica som förälskar sig i trippelmördaren Juha Vajlakkala. Det
är en berättelse som ligger mig nära, då även jag fascinerades av morden den där
sommaren 1988, en fascination som till viss del lever kvar än idag.
I början av juli 1988 var jag nio år gammal och var på
semester med familjen på Öland, efter att ha bott på en camping tillsammans med
en annan familj under en vecka så hyrde vi sedan en ensligt belägen stuga under
två veckor. När vi var på semester så köpte mina föräldrar Expressen varje dag
för att hänga med i nyheterna (som man ju gjorde innan Internet och smarta
telefoner) och där läste jag vartenda ord om morden. Till min stora förtrytelse
så slutade de att köpa Expressen när mamma insåg att jag läste allt som stod om
detta brutala mord, då hon ansåg att det inte var en lämplig läsning för
nioåringar.
När jag senare har läst om morden så har jag slagits av hur
märklig rapporteringen kring morden och de misstänkta var. Det vanliga brukar
ju vara att de som är misstänkta för mord kallas för 33-åring och den bild som
publiceras brukar vara en pixlad porträttbild. Men i det här fallet så
publicerades både namn och parets egna bilder, där de såg ut som rockstjärnor. Detta
gjorde att media omedvetet skapade en kult kring framförallt Juha och som
gjorde att han blev en typ av stjärna som unga flickor trånade efter. Det är
helt sjukt att denna brutala trippelmördare blev intervjuad i flicktidningen
Frida, bland många andra tidningar.
Är man intresserad av att veta vad det var som hände så kan
jag rekommendera David Lagercrantz bok Änglarna
i Åmsele från 1998 (kan dock vara lite svår att få tag på) eller att man
lyssnar på P3 Dokumentär om Åmselemorden. Även Jan Troells film Il Capitano om morden är sevärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar