Julmusik

Den här veckans utmaning hos Kulturkollo handlar om julmusik, en genre som jag började lyssna på relativt sent i livet. Länge så var den mest juliga sång jag hade i min samling Simon & Garfunkels 7 O’clock news/Silent Night, som är mer samhällskritisk än julig. För ungefär tio år sedan köpte jag Peter Jöbacks julskiva, Jag kommer hem igen till jul, som jag lyssnade på i flera jular. Variation är inget som jag ägnar mig åt när det kommer till julmusik.

Nu har jag två olika spellistor, varav en går mer varm än den andra, en som innehåller lite blandade artister (Jul) och en som bara innehåller den franske tenoren Roberto Alagnas Christmas Album. Den blandade listan innehåller en rad olika artister (inklusive Roberto Alagna) och även om det finns en del mer udda inslag så domineras av traditionella jullåtar ofta framförda av män med pondus i rösten. På tal om variation så finns O helga natt i tre varianter gjorda av Anders Ekborg, Tommy Körberg (det är ingen större skillnad mellan deras tolkningar om jag ska vara ärlig) och på franska med Roberto Alagana (Minuit, chrétiens). Här finns även en variant av O Tannenbaum framförd på engelska, franska och tyska.

Just den här julen är det Roberto Alagna – Christmas Album som går varmast i Spotify och enligt mig innehåller den allt man kan begära av en julskiva; pampig sång, bombastiska musikarrangemang, barnkörer, bjällerklang och en rad klassiska låtar. För att skivan ska tilltala fler så sjungs flera låtar på fler språk, oftast franska och engelska och språket byts efter vers och refräng. I Stilla natt har han till och med fått in tre språk (franska, engelska och tyska).

Jo, jag har även lyssnat lite på Weeping Willows nya julskiva Christmas time has come, men även om de är ett av mina favoritband så inställer sig inte den rätta julstämningen när jag lyssnar på skivan.