Den som stannar, den som går

Den tredje boken om Elena och Lila tar vid där den andra boken slutar, på ett författarframträdande träffar Elena på Nino, som hon varit hemligt förälskad i sedan barnsben. Hon är förlovad med den unge professorn Pietro Airota och de planerar att flytta till Florens efter bröllopet. Lila har lämnat sin man och tagit med sin son och bor med Enzo i en annan del av Neapel än kvarteret där de växte upp. Nu när de tagit klivet in i vuxenvärlden så lever Elena och Lila helt olika liv och även om de inte träffas så ofta är de fortfarande nära vänner. Medan Elenas roman gör succé och hon planerar för ett bekvämt liv med den trevlige Pietro, så har Lila en helt annan tillvaro med ett hårt arbete på en charkuterifabrik. Under den andra halvan av 1960-talet och det tidiga 1970-talet blir det allt mer politiskt oroligt i Italien när både fascisterna och kommunisterna tar till våld.

Den som stannar, den som går är den tredje delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett och det är en bok som jag längtat efter sedan den andra delen, Hennes nya namn, kom i höstas och som jag förhandsbeställde så jag skulle få läsa så fort som möjligt (den kom ju för sent för att jag skulle få den som julklapp och hela tre veckor före min födelsedag). Eftersom den andra boken var helt fantastisk så var mina förväntningar väldigt höga på den här boken, och även om det är en väldigt bra bok så tycker jag att den inte riktigt når upp till samma nivå som den förra delen. Den här boken har fått undertiteln Åren mitt i livet, vilket är precis vad det handlar om. Jag älskar den här serien och att läsa om Elenas och Lilas olika liv och nu hoppas jag att det inte dröjer allt för länge tills den fjärde och sista delen kommer på svenska.