När den
fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka väcks många minnen
till liv i bygden. Det har nu gått trettio år sedan en annan fyraårig flicka,
Stella, från samma gård och hittades sedan mördad. Då var det två trettonåriga flickor
som anklagades för mordet som befanns skyldiga i en domstol. Nu har en av dem,
Marie Wall den berömda skådespelerskan, återvänt till Fjällbacka för första
gången för att spela in en film. Frågan är om det är slump att ännu en flicka
försvinner precis när hon kommit tillbaka. Till sin hjälp har polisen Patrik Hedström
och hans kollegor som vanligt Erica Falck, som precis ska börja skriva en bok
om flickan som mördades för trettio år sedan.
Jag hade
egentligen bestämt för att sluta läsa Camilla Läckbergs deckare eftersom jag
inte tyckte att de blev allt sämre och att de var allt för lika varandra. När Läckbergs
tionde deckare om Erica Falck och Patrik Hedström, Häxan, kom förra året lyckades jag hålla mig från att läsa den trots
att det var många som tyckte att det var hennes bästa. Sedan deltog jag i en
utmaning hos Älska Pocket på Instagram och fick då pocketutgåvan av Häxan skickad hem till mig som belöning.
Det
stämmer att Häxan är en av Läckbergs
bästa böcker och att den skiljer sig från de tidigare böckerna, t ex är den med
sina 600 sidor betydligt tjockare än de tidigare. Läckberg har också lyckats
undvika en del av de saker som jag tidigare har irriterat mig på, som de
väldigt korta kapitlen som typ alla slutar med en cliffhanger. Det förekommer
fortfarande cliffhangers, men inte alls i samma utsträckning. Förutom huvudhistorien
finns det även två sidohistorien, dels det som hände för trettio år sedan och dels
om en kvinna som på 1600-talet anklagades för häxeri. Även om jag tycker att
den här boken är bättre, tycker jag inte att den är bra. Jag tycker inte att historien
håller ihop och att det är för mycket som är osannolikt (som att en av de
trettonåriga tjejerna nu trettio år senare är gift med sin pappas barndomsvän,
som fortfarande jobbar och funderar på en tidig pension). De som är onda i
boken är så väldigt onda och parallellerna mellan 1600-talets häxprocesser och
dagens främlingsfientlighet känns mest övertydliga. Dessutom tycker jag boken
är i alla fall ett par hundra sidor för lång (ytterst få böcker behöver vara
600 sidor i mitt tycke).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar