Kvinnor jag tänker på om natten av den finska författaren Mia Kankimäki är en bok som det började pratas om på sociala medier flera månader innan den svenska översättningen släpptes och alla hyllade den. Självklart blev jag nyfiken på boken och ställde mig i bibliotekets reservationskö (som jag gör med alla böcker som verkar vara intressanta). Kvinnor jag tänker på om natten är en bok som inte är som de flesta andra då det är en blandning av reseberättelse, kvinnohistoria och en självbiografi, och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den även om jag älskade boken och vill gärna prata om den med alla.
Kankimäki reser till Tanzania
för att gå i Karen Blixens fotspår, letar efter de kvinnliga renässanskonstnärerna
på Uffizierna i Florens och inspireras av de kvinnliga upptäckresande som på
1800-talet reste jorden runt i korsett och ankellånga kjolar. Kankimäki är
väldigt imponerad av den amerikanska journalisten Nellie Bly som skulle se om det
gick att resa jorden runt snabbare än i Jules Vernes roman Jorden runt på 80
dagar med bara en handväska som bagage (resan tog 72 dagar och hon hade
bara plats för ett ombyte). Själv är jag fascinerad av brittiskan Isabelle Bird
som alltid var sjuklig hemma i Skottland, men som klarade hur mycket som helst
när hon var ute på sina resor runt jorden. Alla Birds resor var för hälsans skull
och det involverade att vandra genom öknen till det heliga Sinaiberget och rida
i Klippiga bergen tillsammans med en enögd, laglös man vid namn Mountain Jim (som
tydligen var väldigt snygg).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar