My Brilliant Friend

My brilliant friend heter filmatiseringen av den första delen i Elena Ferrantes fantastiska Neapel-kvartett om väninnorna Elena och Lila, som på svenska heter Min fantastiska väninna, som nu finns på HBO Nordic. Det är en av de bästa filmatiseringar som jag har sett och man har låtit boken bli åtta timslånga avsnitt som följer boken väldigt bra. Det slitna, fattiga kvarteret i Neapel där Elena och Lila växer upp har byggts upp och ger en extra känsla till serien. Om jag har förstått det rätt så har man i produktionen mest använt sig av amatörskådespelare och har lyckats hitta fantastiska talanger, både de två flickor som spelar Elena och Lila som barn i de två första avsnitten och de två tjejerna som spelar dem som tonåringar i resten av serien är väldigt bra och har en otrolig närvaro. Det är också intressant att titta på en serie där jag är helt beroende av att läsa textningen eftersom all dialog är på italienska och napolitanska. Det enda jag har lite svårt med är att hålla reda på vem som är vem bland alla bikaraktärer, de som nämns vid namn i boken men inte alltid i serien (och det finns ganska många karaktärer i berättelsen).

Julkalenderbloggstafett lucka 14

Det har blivit dags för mig att presentera den fjortonde luckan i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett där jag tar över pinnen från Anna på Stories from the city och temat i år är viktiga böcker. Jag tänker skriva lite om min viktigaste nya litterära bekantskap i år, den italienska författaren Elena Ferrante. Under 2016 verkar det som att stora delar av boksverige drabbats av Ferrante-feber och jag var en av dem som föll för den första delen av Neapel-kvartetten, Min fantastiska väninna, när den kom på svenska i våras. Under månaderna fram tills den andra delen, Hennes nya namn, släpptes hade förväntningarna vuxit rejält i alla fall hos mig och till skillnad från många andra böcker med höga förväntningar på sig så levde boken inte bara upp till dem, utan överträffade dem med råge.

Det är sällan det skrivs böcker om livslång vänskap mellan kvinnor på det här sättet och Ferrante är en mästare. Böckerna handlar om Lenù och Lila som lär känna varandra när de börjar skolan och även om båda är begåvade så är det bara Lenù som får chansen att läsa vidare efter grundskolan. Det är också en berättelse som även om den utspelar sig i Italien så handlar den inte handlar om Italien, utan för Lenù, Lila och deras vänner består världen av det fattiga kvarteret i Neapel där de bor. Det är en värld präglad av fattigdom, kriminalitet, våld och där italienskan är det fina språket som de intellektuella pratar medan folket pratar napolitanska. Det är Lenù, som blivit en berömd författare, som berättar om deras liv, eller främst Lilas liv.

Det har hela tiden varit känt att Elena Ferrante är en pseudonym och den har fram till nyligen varit en välbevarad hemlighet. Nu i höst har dock några journalister avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen, något som jag personligen tycker var extremt onödigt. Varför man tyckte att det var så viktigt att avslöja en författare som bett om att få bli lämnad ifred. Att veta vem som skrivit böckerna påverkar inte på något sätt kvaliteten. Dessutom kan jag tycka att det är ganska skönt att det inte finns någon författare som intervjuas överallt och som ställer sig i vägen för böckerna.

Jag räknar ner tills den tredje boken, Den som stannar, den som går, som släpps strax efter jul och jag hoppas att både den tredje och sedan den avslutande fjärde boken fortsätter att leva upp till förväntningarna.

Imorgon lämnar jag över stafettpinnen till Lyrans Noblesser.

Min fantastiska väninna

När den medelålders Elena Greco får reda på att hennes barndomsvän Lila har försvunnit och utplånat alla spår efter sig så sätter hon sig ner och börjar skriva deras berättelse i ett försök att rädda Lila från glömskan. Berättelsen tar oss tillbaka till hyreskaserner i utkanten av Neapel där uppväxten präglas av fattigdom, våld och uråldriga könsroller. Lila som alltid var upprorisk var tvungen att sluta skolan vid års ålder trots att hon är skolans mest intelligenta elev. Elena däremot får chansen att studera vidare i både realskolan och vid läroverket. Trots att deras liv tar olika vägar så fortsätter deras vänskap.

Min fantastiska väninna av den italienska pseudonymen Elena Ferrantes är verkligen vårens snackis och drogs med i hypen och köpte boken som påskägg till mig själv. Nu när jag har läst boken så är jag väldigt glad att jag föll för all hyllningar eftersom det är en helt fantastisk bok om två unga kvinnor som växer upp tillsammans i efterkrigstidens Italien. Eftersom det här är den första delen i en kvartett så ser jag redan fram emot att läsa de övriga delarna när de kommer på svenska.