Sagan om isfolket – Efter att jag läste hela serien (47
delar) sommaren mellan fyran och femman så fick jag en överdos av Margit
Sandemo och tantsnusk som sitter i än idag tjugo år senare och jag skulle aldrig öppna en Harlequin-bok (eller 50 nyanser-böckerna för den delen).
Deckare där handlingen spårar ur mot slutet – Jag gillar att
läsa deckare, men alltför ofta så blir jag besviken när upplösningen spårar ur
som en dålig Hollywood-film mot slutet. Lars Kepler är ett bra exempel på hur
en bra deckare kan spåra ur totalt och polisen Joona Linna utvecklar övernaturliga
krafter. Dessvärre så är inte Kepler ensam om överdrivna slut, det är tyvärr allt för vanligt.
Böcker som har långa utläggningar som inte har med
handlingen att göra – Att det i böcker finns en del utvikningar som inte har
direkt med handlingen att göra är inget ovanligt och det är inte särskilt
störande, men när dessa utvikningar tar en allt för stor plats så blir jag less
och lite irriterad. Jag har nyligen lyssnat igenom Maj Sjöwalls och Per Wahlöös
tio böcker om Martin Beck och även om de flesta av böckerna har bra och enkla
mordgåtor så ledsnade jag mot slutet då de poliska och samhällskritiska utläggningarna
blev allt fler och tog en allt större plats, i vissa fall på mordgåtans
bekostnad. När jag läste Anna Karenina av Lev Tolstoj så irriterades jag även
då på de bitvis långa utläggningarna om de ryska böndernas situation efter
avskaffandet av livegenskapen.
7 kommentarer:
Jag har också läst hela Isfolket och den är faktiskt inget vidare. Jag var äldre än du när jag läste den och jag fick vänta på att delarna skulle komma ut så jag hann börja bli kritisk redan under läsningen.
Jag har inte läst Isfolket men däremot Harlequin romaner, jag läste massor när jag var ung.
För en tid sedan hamnade dottern på sjukhus, för att jag skulle ha något att läsa köpte jag en sådan.
Kan konstantera att jag ändrat smak.
Isfolket har jag aldrig läst. Det är en bokserie som många älskar och många hatar. Din punkt tre håller jag med om. Det får inte vara för mycket tjafs runtom handlingen som inte hör dit, då tröttnar man.
Åh vad jag håller med om deckare som spårar! Kepler gillar jag inte alls, men de spårar väl inte, de är ju utflippade hela vägen :)
Åh vad jag håller med om deckare som spårar! Kepler gillar jag inte alls, men de spårar väl inte, de är ju utflippade hela vägen :)
Urspårande deckare gillar inte jag heller, Kepler fixar jag inte riktigt. Isfolket-serien tycker jag inte är bra litteratur, men jag gillar den ändå av någon anledning. :) Handling som inte hör till handlingen kan bli lite krystat ibland, som i en del av Mankells Wallander-böcker.
Jag har inte läst några av dessa, men jag irriterar mig också på polemik och/eller irrelevanta faktaavsnitt i böcker. Speciellt när man känner lite för väl att författare skriver sin egen åsikt lite för tydligt.
Skicka en kommentar