Abattoir Blues

När DCI Alan Banks kommer tillbaka efter att ha tillbringat en helg i Italien med sin unga flickvän så har avdelningen två fall på sitt bord, ett handlar om en dyrbar traktor som stulits från en bonde och det andra rör en blodpöl som hittats i en övergiven flyghangar från andra världskriget. När polisen försöker komma i kontakt med två unga män som kanske vet något om traktorstölden så har båda försvunnit och den enas husvagn bränts ner, något som gör att Banks och hans kollegor intensifierar sökandet efter dem. När det görs en makaber upptäckt i samband med en bilolycka så tar utredningen en ny inriktning där de två fallen förs allt närmare varandra.

Abattoir Blues är den tjugoandra boken om DCI Alan Banks och hans kollegor vid polisen i Eastvale. Det är också den tjugoandra boken som jag läser om DCI Alan Banks, vilket gör att mycket känns välbekant. En av anledningarna till att jag är så förtjust i Peter Robinsons deckare är att han precis som jag verkar tycka att det räcker gott och väl med ett mordoffer per deckare, även om det den här gången spårar ur lite väl mycket mot slutet. Det lite ovanliga den här gången är att mordoffret inte dyker upp för än en bra bit in i boken, annars så brukar de kunna dyka upp på första sidan. En rolig sak är att det dykt upp en ung polis, Doug Wilson, som är så pass lik Harry Potter att det skämtas ganska friskt om det.