Till flickorna i sjön

I samband med att Helena får sparken från sitt jobb på kommunhuset så blir hon lämnad av sin sambo och får göra en omstart i livet i en ny lägenhet. För att försörja sig så börjar Helena jobba som städare på sjukhuset och en dag ligger hennes kusin Blåpojken i en sjukhussäng och väcker en del minnen till liv. Dessutom så börjar hennes mamma ringa efter att de inte haft särskilt mycket kontakt sedan mamman lämnade familjen och flyttade till Island. Det finns även en händelse från ungdomen som präglat Helenas liv och när hon skrev om det i en diktsamling så vände sig hembygden Gärningsberg mot henne.

Till flickorna i sjön är Elin Olofssons andra bok, debuten Då tänker jag på Sigrid kom ifjol, och jag tycker att det tagits ytterligare ett steg mot ett väldigt lovande och intressant författarskap. Det här är en väldigt bra bok med ett språk och ett driv som gör att den griper tag och är svår att lägga ifrån sig innan man kommit till sista sidan. Det är också en berättelse om att växa upp på en liten ort där alla känner alla och man sluter upp bakom de egna, och om att försöka göra en omstart av livet i stan efter att ha varit utsatt för ett trauma. Sedan så blir det en extra plus i kanten eftersom det hela utspelar sig i mina hemtrakter i Jämtland (även om min uppväxtort Krokom bara får vara med som byn där man svänger av från E14). Innan boken kom så hade jag hunnit skapa ganska högt uppskruvade förväntningar och till min glädje så infriades de och mer därtill.  

Wahlström & Widstrand skickade boken