Den här
veckan har Kulturkollo temat ”Jag fattar inte grejen” om de kulturella fenomenen
som alla verka hylla medan man själv sitter som ett frågetecken och veckoutmaningen
lyder;
Vad eller vem är det du inte
fattar? Vem får dig att sitta som ett frågetecken när alla andra hyllar?
Det finns
ganska många personer som är allmänt hyllade medan jag inte fattar någonting, i
alla fall inte varför alla andra verkar tycka att de är så fantastiska.
När Lena
Anderssons roman Egenmäktigt förfarande
kom hyllades överallt och fick Augustpriset för bästa skönlitterära bok. När
jag läste den undrade jag mest vad det var alla tyckte var så bra eftersom jag
mest blev uttråkad och irriterad.
Jag har
inte heller förstått det fantastiska med nobelpristagaren Alice Munros
noveller. Fast det kan ha en del att göra med att jag generellt sett har lite
svårt för novellsamlingar.
Sedan händer
det lite titt som tätt att jag ser att en bok som jag tyckte var värd en två i
betyg har fått en femma av någon annan.
9 kommentarer:
Håller med dig vad gäller Egenmäktigt förfarande. Alice Monroe däremot har jag läst en novellsamling av och tyckte om den. Men "hajpen" med Lena Andersson som författare förstår jag inte.
Känner som du ibland vad gäller böcker. Tycker inte lika som andra. Ett exempel är Elena Ferrante. Har bara läst den första, tyckte den var rätt tråkig. Jag känder inget för karaktärerna. Tror det var eftersom allt återberättades som i en dagbok istf att jag fick vara med direkt när det hände.
Noveller fattar jag inte alls. Slöseri med lästid tycker jag.
Jag håller med dig när det gäller Lena Andersson och sen är jag inte förtjust i noveller.
Skönt att jag inte är ensam om att inte fatta grejen med Egenmäktigt förfarande. Trots att jag inte brukar gilla noveller tycker jag dock om Alice Munro.
Jag blev rasande arg av Egenmäktigt förfarande. Men det var nog meningen. Sedan skulle jag inte säga att det var bland det bästa jag läst, så nej, jag fattade nog heller inte grejen där.
Har inte läst Andersson eller Munro, men tänkte faktiskt prova med Munros noveller.
Noveller har jag också lite svårt att uppskatta. Det är väldigt få som stannar i mitt minne och det gäller även för Munros noveller.
Nej, Egenmäktigt förfarande fattar jag inte grejen med heller. Munro gillar jag däremot!
Jag gillar noveller. Det kanske är för att de är sköna att lyssna på ibland till och från arbetet. 30 minuter restid - en novell.
Skicka en kommentar