Harper Lees enda bok Dödssynden (To kill a mockingbird) är en av de böcker som jag tänkt läsa under några års tid, men som jag aldrig kommit mig för att börja på (trots dess behändiga format på knappt 300 sidor). Efter att ha varit på föreläsningen Systrar, egna rum och galna kvinnor på vinden där Lena Edman Kjersen rekommenderade Dödssynden bland annat för att den handlar om något så ovanligt som en riktigt god man kände jag att nu är det dags. Det kände även mamma som gick raka vägen hem och beställde ett exemplar av boken som hon lånade ut till mig innan hon läst det, trots vetskapen om min gedigna reservationslista på biblioteket. Eftersom höstens läsning bestått av tvåveckorslån av nya böcker från biblioteket så har inte boken blivit läst förrän nu.
Dödssynden utspelar sig staden Maycomb i Amerikanska södern på 1930-talet och det är åttaåriga Scout som är berättaren. Scout bor tillsammans med sin äldre bror Jem och deras pappa Atticus, som är advokat, i en sömnig stad på landbygden där allt skvaller färdas med ljusets hastighet mellan kvinnorna och de svarta är anställda hos de vita. En dag ställs saker på ända då en svart man anklagas för våldtäkt på en vit kvinna och advokaten Atticus Finch och bestämmer sig för att den anklagade ska få en rättvis rättegång, vilket inte var normen. Rättegången får indignationen och hatet att växa i det lilla samhället och Scouts ögon öppnas för orättvisorna i samhället och hur den svarta berfolkningen behandlas.
Eftersom Dödssynden är en bok som belyser rasismen i det amerikanska samhället fårstår jag att den spelade en stor roll när den kom ut 1960. Ska man som Harper Lee bara skriva en bok i sitt liv så är det lika bra att skriva en bra och viktig bok som påverkar samhället och som (skrämmande nog) är aktuell 40 år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar