Lennart Hellsings bok Den underbara pumpan från 1975 är en annan favorit från min uppväxt. Enligt uppgift tvingade jag mina föräldrar att leka/dramatisera boken om och om igen under en period. Boken handlar om Lillbjörn och Storbjörn som en dag hittar ett pumpafrö i maten (honung och myrägg) när de äter middag. De planterar fröet som växer till en väldigt stor pumpa, större än huset björnarna bor i, och de flyttar in i pumpan och åker på äventyr. På slutet introducerar Lennart Hellsing den franske filosofen René Descartes för barnen när Lillbjörn konstaterar att ”Jag tänker – alltså finns jag”. Illustrationerna av Svend Otto är i perfekt harmoni med texten och tillsammans skapar de en fantastisk helhet. Jag är också förtjust i att Storbjörn har allt (stövlar, paraply, spade och metspön) i guld och Lillbjörn har allt i silver. Den underbara pumpan har även blivit en ny favorit efter Sagan om den lilla, lilla gumman hos släktens 2,5 åring (som eventuellt även kommer att få nya böcker av moster framöver).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar