Den japanske författaren Haruki Murakami är en författare som jag hörde talas om länge (vilket kan bero på att han brukar nämnas som en kandidat till nobelpriset) innan jag kom mig för att läsa honom. Det var först när P1s Bokcirkel i våras läste Murakamis Fågeln som vrider upp världen som det blev att jag läste min första bok Murakamibok. Fågeln som vrider upp världen är en bok som rör sig mellan dröm och verklighet och är fylld av märkliga händelser, men det är en berättelse som griper tag i en och håller en i ett fast grepp. Huvudkaraktären Toru Okadas katt och fru försvinner med kort mellanrum. Samtidigt börjar Toru få anonyma sexsamtal på telefon, blir kompis med en ung grann-flicka med vissa morbida tendenser, träffar en kvinna döpt efter en ö i Medelhavet och lär känna en åldrad löjtnant från andra världskriget. På en öde granntomt så finns det en torrlagd brunn dit Toru allt oftare söker sig för att rensa tankarna i ett försök att återfå kontrollen över sin situation. Brunnen visar sig inte bara vara en tillflyktsort, utan även en portal mellan dröm och verklighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar