Bea Uusma belönades tidigare i höst med Augustpriset fackbok
för Expeditionen: min kärlekshistoria som handlar om Andrées misslyckade
polarexpedition där han skulle flyga en vätgasballong till Nordpolen. Det är
också berättelsen om Bea Uusma (författare och läkare) och hur hon under 15 år
varit besatt av att ta reda på vad som egentligen hände med expeditionens tre
medlemmar Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel.
Boken handlar dels om Andrées polarexpedition och dels om Bea
Uusma och hennes besatthet av expeditionen och sökandet efter svaret om vad som
egentligen hände på Vitön. Uusmas intresse för expeditionen känns inte helt
sunt (vilket Jessika Gedin uppmärksammade i Babel tidigare i höst), men hon
berättar om det på så engagerande sätt att mitt intresse också väcks. Uusma har
verkligen studerat allt hon kommit över, läst dagböckerna, kärleksbreven (Nils
Strindberg var nyförlovad med Anna Charlier), studerat kläderna som finns kvar,
kollat medicinlådan, studerat obduktionsprotokollen och rest till Vitön (det
tog flera försök att komma fram eftersom ön för det mesta är omringad av
drivis).
Själva expeditionen var dömd att misslyckas från början, det
var tre vetenskapsmän som egentligen var vana att sitta bakom ett skrivbord som
skulle göra ett försök att bli de första att nå Nordpolen (utan den jobbiga
vandringen över isen) och sedan mötas av en stor välkomstkommitté och
berömmelse (de hade packat finkläder för att passa festtillfället). Den 11 juli
1897 lyfte vätgasballongen Örnen från Svalbard med sikte på Nordpolen, men
redan efter tre dagar tvingades den nerisade ballongen att nödlanda och de tre
männen påbörjade sin vandring tillbaka över isen och ingenting hördes från dem
förrän deras kvarlevor hittades efter 33 år. Vad som egentligen hände när de
kom fram till Vitön och hur de dog är den deckargåta som Uusma försöker lösa
(och det hon kommer fram till känns väldigt logiskt). När de hittades visade
det sig att de hade varma kläder, mat, bränsle, fungerande vapen och
ammunition, allt som man behöver för att överleva på Arktis. Däremot så tyckte
de att efter det att de hade lastat om och dumpat en del av packningen att de
fortfarande hade behov av flera uppslagsverk, kravatter, en halsduk av siden,
häftstift, champagne, portvin och en stor vit bordsduk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar