söndag 31 augusti 2014

Pojken i randig pyjamas


Bruno är nio år gammal och bor i ett stort hus i Berlin tillsammans med sina föräldrar och storasyster Gretel (även om han anser att hon är ett hopplöst fall). En dag när Bruno kommer in på sitt rum så håller familjens hushållerska Maria på att packa ner alla hans saker och det visar sig att hela familjen ska flytta från sitt stora fina hus eftersom pappa fått ett nytt jobb av Furien. Det nya stället som de kommer till är inte alls lika fint som deras gata i Berlin, huset är mycket mindre och från Brunos rum ser man långa staket och bakom dem finns det en massa män i randiga pyjamasar, vilket är ytterst märkligt. Allt Svisch heter visst platsen, där kryllar det även av soldater i stiliga uniformer. En dag när Bruno går på upptäcktsfärd längs staketet så träffar han på en pojke som sitter på den andra sidan och när de börjar prata så visar det sig att pojken heter Shmuel och att de är födda på exakt samma dag. Bruno kan inte låta bli att vara lite avundsjuk på Shmuel som får gå i sin randiga pyjamas hela dagar istället för i obekväma kläder. Det är också märkligt att det inte finns några barn på Brunos sida av staketet, medan det finns flera tusen på Shmuels sida.

Det känns som att jag på något sätt ganska ofta läser skildringar av förintelsen under andra världskriget, trots att det inte är ett ämne som jag aktivt söker upp. I samband med ett besök på det norska koncentrationslägret Falstad tidigare i sommar så tipsade mamma mig om Pojken i randig pyjamas, en bok som gått mig helt förbi, som en annorlunda skildring av förintelsen. Hela berättelsen utgår från den lite naive nioårige Brunos perspektiv och hur han ser på det märkliga ställe som han hamnar på. Han vet ingenting om kriget, förintelsen eller förföljelsen av judar, utan blir mest glad över att hitta en kamrat att vara med (även om de inte kan leka tillsammans på grund av staketet). Greppet med att skriva berättelsen utifrån ett barns perspektiv tycker jag fungerar utmärkt då det gör att det hela blir mer gripande. Dock bör man ha vissa förkunskaper om andra världskriget innan man läser boken.

1 kommentar:

Lena sa...

Tyckte att detta var en oerhört välskriven och gripande berättelse.