Kvinnor och äppelträd

Sally och Ellen växer upp i Norrköpings fattigkvarter, de är båda släkt i tredje led genom mor Sofi på Storgårda, men de känner inte till varandra. När de möts som vuxna utvecklar de en vänskap och enas kring det hårda livet med att skaffa mat till barnen och männen som super upp förtjänsten. Ellen är den lite saktmodigare av dem som är gift med en spritglad rallare och har svårt att få fram mat till barnen. Den vackra Sally är både uppkäftig och känd som byns bolsjevik som uppviglar männen, vilket anses vara värre än att ligga med dem.

 

Kvinnor och äppelträd är Moa Martinson debutroman från 1933 och hon var den ända kvinnan bland proletärförfattarna som kom fram runt den tiden. Hos Martinson är det kvinnorna som står i centrum, det är de som får ta hand om barnen medan männen super upp den förtjänst som de får och lever ett hårt liv. Det finns en stark scen där Sally föder ett barn ensam på golvet och får använda händer för att få hål på fosterhinnan, något som författaren själv var med vid en av sina fem födslar. De manliga litteraturkritikerna på den tiden ansåg att Moa skulle låta de manliga författarna ha monopol på att skriva om den kvinnliga sexualiteten. Jag misstänker att de inte visste hur verkligheten såg ut och att de blev chockerade av vissa delar av boken. Jag tycker att Kvinnor och äppelträd är bra, realistisk och ett tidsdokument om hur tillvaron såg ut för kvinnorna i fattigkvarteren.